Stycket

222.I NJA 2008 s. 392, där ett avtal om upplåtelse av bostadsrätt inte hade bundit bostadsrättsföreningen och där en insats och upplåtelseavgift som erlagts skulle återgå från föreningen, hade domen som fastställde att upplåtelsen inte var bindande för föreningen fått laga kraft viss dag och betalaren hade därför krävt dröjsmålsränta från den dag som inföll en månad från domen. Frågan i HD var om den mottagna betalningen var en redovisningsfordran enligt 3 § andra stycket räntelagen. I den bestämmelsen anges att på ”fordran som grundar sig på sysslomans eller annans skyldighet att redovisa för medel som han mottagit av huvudmannen eller tredje man utgår ränta från dagen för redovisningen eller, om denna ej avges i rätt tid, från den dag redovisning bort ske”. HD kom här fram till att den regleringen inte bör vara tillämplig när betalning har erlagts i avsikt att mottagaren skall kunna förfoga över det mottagna för egen räkning, även om det senare visar sig att rättshandlingen är ogiltig. Det är oklart om den av HD anförda principen är utan undantag (jfr Stefan Lindskog, Betalning, 2 uppl. 2018, avsnitt 11.2.3.7).s. 1032