Stycket

138.Medvållandefrågor kan uppkomma också på andra områden. De organledamöter som finns i ett aktiebolag kan bli skadeståndsansvarig enligt de förutsättningar som ges i 29 kap. ABL. Jämkning av ansvaret kan ske efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art, skadans storlek och omständigheterna i övrigt. Är det flera som ansvarar och är ersättningsskyldiga för samma skada, svarar de på samma sätt som enligt huvudregeln i skadeståndslagen (6 kap. 4; jfr 2 § skuldebrevslagen) solidariskt för skadeståndet. Återkrav får vid betalning ske efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. (Se 29 kap. 5 och 6 §§ ABL.) I NJA 2006 s. 136 var frågan om det skadestånd som en revisor skulle utge skadeståndet kunde jämkas på grund av medvållande på bolagets sida. HD uttalade här bl.a. att ”för att reglerna om medvållande på aktiebolagets sida vid organansvar och principalansvar överhuvudtaget skall bli aktuella, fordras att det finns ett tredje intresse involverat. Syftet med reglerna om passiv identifikation är att få en lämplig riskfördelning mellan skadevållaren och den skadelidande; den skadelidande skall inte komma i en bättre ställning när någon för vilken han ansvarar har varit medvållande, än då han själv har varit det”. Aktiebolagets organansvar aktualiseras därför inte i en situation ”där endast bolaget och organledamoten är berörda och där det är organledamoten som vållat bolaget skada”. I stället kan jämkningsregeln användas vid fördelningen av ansvaret mellan flera olika organledamöter som vållat bolaget en skada. Hänsyn ska då bl.a. tas till vilka plikter de olika ansvariga haft och hur medverkan sett ut, liksom regressmöjligheterna. Av detta följer enligt HD att en revisors ansvar inte kan jämkas på grund av medvållande på bolagets sida. 4.5.2.3 Skadebegränsningsskyldighet Av 70 § första stycket KöpL framgår att den skadelidande parten ska vidta skäliga åtgärder för att begränsa sin skada och att om han eller hon försummar det, får den skadelidande själv bära en motsvarande del av förlusten. Av ”Multitotal” NJA 2017 s. 9 framgår att en skadebegränsningsskyldighet får anses föreligga också i utomobligatoriska förhållanden. Vid bedömning av vad som ska anses vara skäliga begränsningsåtgärder ska enligt HD vägledning ”sökas i hur en normal skadelidande under motsvarande omständigheter skulle ha handlat om han eller hon visste att ersättning inte skulle erhållas från motparten”. Enligt HD krävs det inte ”mindre långtgående åtgärder bara för att den skadeståndsskyldige har agerat med skadeavsikt eller mer långtgående åtgärder till följd av att denne har agerat närmast ursäktligt men ändå skadeståndsgrundande”. Begränsningsskyldigheten gäller under hela skadeförloppet och inleds när den skadelidande får klart för sig att denne drabbats av en skadegörande handling.s. 998