Närliggande

121.I NJA 1996 s. 400 (se Herre, SvJT 2005 s. 578) konstaterade HD att försäkringsgivarna i rättsskyddsärenden enligt fast praxis utbetalade ersättning för ombudskostnader till försäkringstagaren endast om det kunde visas att denne hade ersatt ombudet men i övriga fall direkt till ombudet. Denna praxis ansågs så fast att den utgjorde branschsedvänja och därför del av avtalsinnehållet i avtal om rättsskyddsförsäkring. En försäkringsgivare som hade betalat ut ersättningen till försäkringstagaren trots att denne ostridigt inte hade ersatt ombudet var därför skyldig att utge ersättning till ombudet. (Se om avgörandet särskilt justitierådet Håstads tillägg för egen del i NJA 2000 s. 48, där han bl.a. konstaterade att om man inte givit en sådan självständig rätt i 1996 års avgörande, skulle ombuden omedelbart ha övergått till att kräva att försäkringstagaren överlät eller pantförskrev sin rätt till försäkringsersättning, om försäkringstagaren inte framstod som betryggande solvent.)s. 991