Stycket

107.Ett i flera avseenden minst lika komplicerat avgörande är NJA 1986 s. 712 (se Herre, SvJT 2005 s. 704), där en hamn hade köpt en hamnkran av ett bolag. I kranen fanns en överlastindikator som köpts av en leverantör. Indikatorn hade på grund av leverantörens bristande kontroll vid tillverkning eller inmonteringen inte fungerat vid ett lyft och detta hade medfört att hela hamnkranen välte och skadades. Hamnen hade därför krävt ersättning för reparationskostnader, kontroll av indikatorn och för den ersättning för överliggetid som hamnen nödgats utge till ett bolag. HD anförde här att indikatorn ”utgjort en väsentlig säkerhetsanordning i kranen, och fel i dess funktion har inneburit en betydande risk för både personskada och omfattande sakskada”. Leverantören fick därför anses ansvarig för försummelser i kontrollen. Enligt HD saknade det betydelse att den eftersatta säkerhetsförpliktelsen inte fanns konkretiserad i någon författningsbestämmelse. I ett tillägg stöd i svensk rätt för att man vid produktskador som den aktuella skulle göra undantag från lagens regler om ersättningsskyldighet för sakskada av den anledningen, att skadeståndskrav eventuellt skulle kunna göras gällande på kontraktsrättslig grund mot någon annan svarande”. Enligt Bengtsson var det ”också svårt att finna några vägande skäl för ett sådant undantag; här liksom i andra produktskadefall framstår det som en både naturlig och lämplig lösning att talan kan föras direkt mot tillverkaren av en defekt produkt”.s. 986