Närliggande

106.I NJA 2001 s. 711 (se Herre, SvJT 2005 s. 580) hade tillgrepp skett i bankfack av egendom som tillhörde bankkunder. Inbrottet hade möjliggjorts genom att det bevakningsföretag som hade ett avtal med banken om att svara för bevakningen agerat grovt vårdslöst vid utförandet av uppdraget. En fråga i målet var om bankfackskunderna skulle ha kunnat vända sig direkt mot bevakningsföretaget. Här anförde HD att det var med banken som bevakningsföretaget hade tecknat bevakningsavtal och att den vårdslöshet som företaget gjort sig skyldigt till utgjorde ett avtalsbrott i förhållande till banken. HD anförde vidare att företaget ”stod inte i något kontraktsförhållande till bankfackskunderna, och i enlighet med den huvudregel som gäller i svensk rätt (se t.ex. NJA 1997 s. 44) skulle de därmed inte ha kunnat vända sig mot” företaget på kontraktuell grund. Vidare anfördes att ”inte heller är omständigheterna sådana att bankfackskunderna skulle ha kunnat göra gällande ett utomkontraktuellt skadeståndsanspråk gentemot” företaget. Trots att kunderna drabbats av en egendomsskada, dvs. en sakskada, ansågs alltså kunderna inte kunna på utomobligatorisk grund kräva ersättning av bevakningsföretaget som ju som underleverantör till banken genom grov vårdslöshet inte tillsett att den säkerhet som utlovats fanns i bankvalvet och därför åtminstone medverkat till skadan.s. 986