Stycket

121.I NJA 2005 s. 44 hade huvudgäldenärerna upphört i och med dessa bolags konkurser som avslutats med underskott och bolagen upplösts. Borgensmannen invände, mot bakgrund av att borgensförpliktelsen är accessorisk till huvudfordran, att detta medförde att fordran på grund av borgen hade bortfallit. HD konstaterade dock här att den principen försetts med ett antal undantag, t.ex. att borgensåtagandet inte påverkas av ackord eller skuldsanering (se t.ex. 12 kap. 22 § konkurslagen, där det anges att en borgenär som har godkänt ett ackordsförslag inte genom godkännandet förlorar sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen, 3 kap. 9 § lagen, 1996:764, om företagsrekonstruktion med i princip samma formulering och numera 47 § skuldsaneringslagen, 2016:675, där det anges att skuldsaneringen inte inverkar på den rätt en borgenär har mot en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären svarar för skulden). HD anförde slutligen att en typsituation där ett borgensansvar aktualiseras är när huvudgäldenären försätts i konkurs. Att huvudgäldenären är ett bolag som upplöses efter konkurs inverkar därför inte på borgensansvaret. 2.9 Riskövergång I ”Skadorna på Läckebys arbeten” NJA 2013 s. 271 (se avsnitt 1.9.4.1.1 och 1.9.4.4.2) var huvudfrågan om en viss bestämmelse i AB 92 (kap. 5 § 4, numera AB 04 kap. 5 § 1) innebar att en entreprenör skulle anses skadeståndsskyldig oberoende av vållande, culpa. I bestämmelsen, som fanns under rubriken ”Ansvar under entreprenadtiden” angavs dels att entreprenören ”ansvarar under entreprenadtiden för skada på ej avlämnad del av entreprenaden”, dels att entreprenören ”ansvarar dock inte för skada på entreprenaden som beror på beställaren”. HD angav här att en allmän princip är att den som ska utföra arbete står risken för arbetet till dess att det är slutfört. Om därför arbetet under perioden fram till slutfört arbete skadas av en olyckshändelse, kan den utförande parten ”inte åberopa händelsen som ett skäl för att inte leverera det avtalade resultatet till det överenskomna priset”. Bestämmelsen ansågs därför innebära att ”entreprenören ansvarar för skador på de arbeten som ingår i hans åtagande till och med den dag då arbetet är godkänt vid slutbesiktning”. Något ansvar har dock entreprenören inte om skadan beror på force majeure eller något förhållande på beställarens sida. HD konkluderade med att regleringen — tolkad i ljuset av gällande allmänna obligationsrättsliga principer (se även justitierådets Herres tillägg för egen del om riksövergång i normalfallet, när prestationen försenas och entreprenörens ansvar när risken realiseras före riskövergången) — fick anses avsedd att enbart reglera just risken för att entreprenadarbetena skadas och därmed avgöra vilken part som ska stå risken för att en viss händelse har skadat arbetena så att dessa inte kan avlämnas i avtalat skick eller i avtalad tid. 2.10 Avkastnings-, inkomst- och kostnadsfördelning mellan parterna I det obligationsrättsliga systemet finns det ett antal bestämmelser som reglerar hur rätten till intäkter och avkastning från köpeföremålet ska fördelas. Exempelvis anges i 79 § KöpL att avkastning som varan ger före avtalad tid för avlämnandet tillfaller säljaren, om det inte med fog kunde beräknas att den skulle utfalla senare. Avkastning som varan ger efter det att den ska avlämnas tillfaller köparen, om det inte med fog kunde beräknas att den skulle utfalla tidigare. Liknande regler finns exempelvis i 4 kap. 10 § JB, där det i första och andra styckena anges att avkastning, ”som fastigheten frambringar före den dag då tillträde skall ske, tillkommer säljaren” med vissa undantag och att ”arrendeavgift, hyra och annan inkomst av fastigheten, som belöper på tiden före tillträdesdagen, tillkommer säljaren”.s. 931