Stycket

91.HD angav i NJA 2016 s. 1132 att en allmän utgångspunkt är att ”borgenären ska ha en rättsgrund för sin fordran och att denne i regel har bevisbördan för att en sådan rättsgrund finns”. Det innebär bl.a. att om en leverantör har fakturerat för hög mervärdesskatt och kunden har betalat fakturan, så ska betalningen av det felaktiga mervärdesskattebeloppet anses ha skett utan rättsgrund (se allmänt om tillämpningen av principerna om condictio indebiti i sådana fall ”Tryckerimomsen I” NJA 2015 s. 1072, avsnitt 1.5.1). Om det är tvistigt mellan parterna om mervärdesskatt ska utgå eller om sådan ska utgå med visst belopp ankommer det på borgenären att bevisa att transaktionen är att betrakta som en omsättning som utlöser mervärdesskatteskyldighet på sätt som påstås. Vid överlåtelser av fordringar gäller därför på motsvarande sätt att den nye borgenären har bevisbördan för att fordringen grundar en skyldighet för gäldenären att betala beloppet inklusive mervärdesskatt.s. 922