Stycket

71.I ”Badrummet” NJA 2019 s. 807 hade en privatperson köpt en bostadsrättslägenhet i befintligt skick av en annan privatperson. Lägenheten hade köpts för 7,5 miljoner kr och köparen hade haft utgifter om 197 000 kr för att avhjälpa de brister i badrummet som köparen gjorde gällande. Vid bedömningen av om lägenheten hade varit i ”väsentligt sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog har kunnat förutsätta” (jfr 19 § första stycket 3 KöpL) uttalade HD att förhållandet mellan varans pris och varans värde i bristfälligt skick — som ofta får anses motsvara priset minskat med utgifterna för att avhjälpa bristen — ger en kvantitativ hållpunkt för väsentlighetsbedömningen. ”Om utgiften endast utgör några procent av priset rör det sig inte om ett uppenbart missförhållande sett enbart till priset och utgiften” men det kan enligt HD ”dock föreligga även andra omständigheter som medför att bristerna ändå kan påtalas som fel”, t.ex. att en köpare ”typiskt sett genom bristernas art lider betydande olägenhet, t.ex. genom att möjligheterna att använda varan inskränks i betydande utsträckning eller mer långvarigt, eller att en köpare drabbas av utgifter som inte avser felavhjälpandet”. HD angav också att ju ”mindre missförhållandet mellan pris och värde är, desto större tyngd måste övriga omständigheter ha för att varan ska kunna anses vara i väsentligt sämre skick än köparen med fog kunnat förutsätta; i annat fall är varan inte felaktig i den mening som avses i 19 § första stycket 3 KöpL (jfr NJA 1998 s. 792)” (se Herre, SvJT 2005 s. 678). Eftersom felet i detta fall bara uppgick till mindre än tre procent av priset för lägenheten kunde den inte anses ha varit i väsentligt sämre skick än köparen med fog hade kunnat förutsätta med hänsyn till bostadsrättens pris. Att köparen åsamkats ett hinder i nyttjanderätten genom badrumsrenoveringen ansågs inte utgöra brister av sådan tyngd att de utgjorde fel enligt bestämmelsen i 19 § KöpL. 2.4 När ska prestation ske? Vid köp av varor enligt KöpL eller KKöpL gäller den s.k. samtidighetsprincipen (se för köplagsköpen 10 och 49 §§ KöpL och för konsumentköpens del 5 och 36 §§ KKöpL). Principen innebär bl.a. att säljaren inte behöver lämna ut varan om han eller hon inte får betalt och att köparen inte behöver betala om varan inte lämnas ut.s. 914