Stycket

20.För både jordbruksarrenden och bostadsarrenden gäller enligt lagtexten att en ytterligare faktor som kan inverka på vad som är en skälig arrendeavgift är ”arrendeavtalets innehåll”. HD konstaterade här att det är naturligt att besittningsskyddet tillåts påverka avgiften. Vid ett arrende där arrendatorn inte enligt lag har något besittningsskydd, t.ex. ett lägenhetsarrende, men tillförsäkrats ett sådant skydd genom avtal bör alltså avgiften kunna sättas högre än annars. Omvänt kan en försämring av det lagliga besittningsskyddet, t.ex. vid andrahandsupplåtelser medföra att det finns fog för att sätta avgiften lägre än vad som annars skulle bli fallet. 2.3.2 Mäklares rätt till provision I ”Den uteblivna mäklarprovisionen” NJA 1986 s. 146 (se Herre, SvJT 2005 s. 655) fann HD att en mäklare i normalfallet inte ska anses berättigad till provision när köparen inte har erlagt köpeskillingen och säljaren därför hävt avtalet. I NJA 2010 s. 58 avgjordes denna fråga igen och då i plenum. Målet gällde en situation där inget avtalats mellan uppdragsgivaren och mäklaren om vad som skulle gälla om köpeskillingen inte betalades. HD:s majoritet (14 av 15 justitieråd) konstaterade här att det av fastighetsmäklarlagen (21 § i fastighetsmäklarlag, 1995:400; jfr 23 § fastighetsmäklarlag, 2011:666) och förarbetena till regleringen, liksom av den juridiska litteraturen (och då möjligen särskilt det centrala verket Sjur Brækhus, Meglerens rettslige stilling, Oslo 1947), ”framgår att det är en sedan länge etablerad utgångspunkt att en mäklares rätt till provision — om inte annat avtalats mellan uppdragsgivaren och mäklaren — är beroende av att ett avtal sluts mellan uppdragsgivaren och en motpart som mäklaren anvisat men i princip inte påverkas av att avtalet hävs eller av annan anledning inte fullgörs. Mäklaren kan alltså sägas bära avslutsrisken men inte fullgörelserisken”.s. 897