Stycket

5.Numera är EU-rätten och EU-domstolens rättspraxis av stor betydelse för bl.a. hur näringsidkarbegreppet ska uppfattas. I de olika konsumentskyddsdirektiven, och därmed i de flesta konsumentskyddslagar, definieras näringsidkaren, med vissa variationer, som ”en fysisk eller en juridisk person, antingen privatägd eller offentligägd, som agerar för ändamål som faller inom ramen för den fysiska eller juridiska personens handels-, företags-, hantverks- eller yrkesverksamheten samt varje person som agerar i dennes namn eller för dennes räkning, med avseende på avtal som omfattas av detta direktiv” (jfr artikel 2 i 2019 års konsumentköpdirektiv). Av betydelse är dels Wathelet, C-149/15, EU:C:2016:840, som klargör att begreppet är ett självständigt unionsbegrepp, dels de Grote, C-147/16, EU:C:2018:320, där det klargörs att begreppet ska ges en vid tolkning. Beträffande tidigare svensk rättspraxis, dvs. NJA 2001 s. 155, uttalade HD i ”Hästen Favor” NJA 2018 s. 866 att eftersom sambandsrekvisitet tillkom för konsumentköpens del först i och med genomförandet av konsumentköpsdirektivet ger rättsfallet inte någon egentlig ledning för bedömningen av om ett tillräckligt samband förelegat mellan verksamheten och det avtal som har ingåtts.s. 891