Närliggande

45.Om fullmaktsgivaren försätts i konkurs, uppkommer en situation som påminner om den där en person inte kan rättshandla. Huvudregeln är då också densamma; fullmakten förfaller (23 § AvtL). De i lagen angivna händelserna är inte de enda situationer där fullmakter upphör att gälla utan återkallelse. Också andra fall kan tänkas uppkomma. En sådan situation är att bolaget träder i likvidation. Det kan inte sägas föreligga någon principiell skillnad mellan en särskild firmatecknares och en fullmäktigs möjlighet att företräda bolaget gentemot tredje man. Det har bl.a. mot denna hävdats att de fullmakter som styrelsen eller verkställande direktören har utfärdat för andra att företräda bolaget får antas upphöra att gälla genom att likvidatorn tillträder sitt uppdrag. Detta synsätt har nu bekräftats av HD i NJA 2012 s. 328. HD anförde i rättsfallet att övervägande skäl talade för att en fullmakt som ett aktiebolags styrelse utfärdat för någon att företräda bolaget upphör att gälla när bolaget träder i likvidation och likvidator har utsetts. 1.3.4 Osäkerhet om vem som är avtalspart I NJA 2014 s. 978 (se även avsnitt 4.1.1) uppkom frågan om vem som var part i avtalet. En resebyrå förskotterade här biljettpriset för resenären för att sedan själv kräva resenären på betalning. Var det resebyrån som resenären hade haft kontakt med eller var det flygbolaget som utställde biljetter till den köpta resan? Frågan ställdes på sin spets genom att flygbolaget hade gått i konkurs och inte kunde genomföra flygningen. Resenären ville då inte betala för en flygning som inte skulle bli av medans resebyrån ville ha betalt för sitt utlägg. HD konstaterade i partsfrågan att resebyråverksamhet typiskt sett utmärks av att resebyrån för annan förmedlar ett avtal. Med hänsyn till denna resebyråns mellanmansrättsliga ställning valde HD att lösa frågeställningen utifrån ett fullmaktsresonemang. Domstolen uttalade att det avgörande för om en fullmäktig handlar i eget eller annans namn är om mellanmannen har handlat på ett sådant sätt att den gentemot vilken rättshandlingen företas har fått klart för sig att rättshandlingen ska grunda ett rättsförhållande mellan henne eller honom och huvudmannen. Har mellanmannen genom sitt uppträdande inte klargjort sin mening att handla i eget eller i annans namn, måste mellanmannen i allmänhet anses ha handlat i eget namn.s. 838