1.Tesen Ibland läser och hör man att skadestånd i kontraktsförhållanden i allmänhet förutsätter vårdslöshet. Det har sagts i litteraturen och det har sagts av HD. Uttrycket är missvisande eftersom det ger intryck av att skadestånd endast utgår om avtalsbrottet är vårdslöst. Så är det inte.s. 590
2.Det föreligger alltid skadeståndsskyldighet om avtalsbrottet är vårdslöst. Exempel: En teknisk konsult som är vårdslös/inte agerar fackmässigt är skadeståndsskyldig. När avtalsförpliktelsen utgör en omsorgsförpliktelse räcker det alltså att konstatera att det föreligger ett avtalsbrott för att slå fast att den avtalsbrytande parten är skadeståndsskyldig. Om detta är HD och juridisk doktrin enig.s. 590
3.Skadeståndsansvar kan föreligga även om avtalsbrottet inte är vårdslöst. Exempel på sådana avtalsbrott är vägran att infria ett borgensåtagande, obefogad hävning/uppsägning, försenad betalning, garantibrist, fel vid köp och att en konsumententreprenörs arbete inte motsvarar konsumentens befogade förväntningar. Här råder möjligen oenighet i juridisk litteratur.s. 590
4.Tesen i denna artikel är att avtalsbrottet (inte vårdslösheten) utgör skadeståndsansvarsgrunden. Skadeståndsansvaret är med andra ord oberoende av avtalsförpliktelsens karaktär. Det räcker alltså att konstatera avtalsbrott för att skadeståndspåföljden ska kunna aktualiseras. I undantagsfall kan en avtalsbrytande part visserligen undgå skadeståndsansvar, vilket behandlas nedan. HD:s uttalanden HD har gjort uttalanden som går på tvärs mot tesen att avtalsbrottet utgör skadeståndsansvarsgrunden. Dessa uttalanden är emellertid inte bindande.s. 590
5.I många fall har HD uttalat att det föreligger en rätt till skadestånd eftersom den avtalsbrytande parten varit vårdslös eller försumlig, t.ex. NJA 1987 s. 710, NJA 1995 s. 274, NJA 1996 s. 564, NJA 1999 s. 197, NJA 2012 s. 725 och NJA 2017 s. 113 (Den övertagna överlåtelsebesiktningen). I alla dessa avgöranden ansåg HD att avtalsbrottet var vårdslöst. Därför ställdes inte frågan om vad som gäller för ej vårdslösa avtalsbrott på sin spets. HD:s uttalanden att vårdslöshet är en förutsättning för skadestånd vid avtalsbrott är alltså obiter dictum och ger inte stöd för vad som gäller beträffande ej vårdslösa avtalsbrott.s. 590
6.I flera rättsfall har HD konstaterat att det inte föreligger avtalsbrott och då aktualiseras naturligtvis inget skadeståndsansvar, t.ex. NJA 1978 s. 618 angående förvaring, NJA 1979 s. 85 angående en researrangör, NJA 1983 s. 617 angående en travtränare och NJA 1996 s. 564 angående en hundägares avtalsbrott i förhållande till ett hundpensionat. HD:s uttalanden i dessa avgöranden om vad som gäller om förutsättningar för skadeståndsansvar är obiter dictum och ger inte stöd för vad som gäller.s. 591
7.I andra fall är HD:s uttalanden svårtolkade. I NJA 2013 s. 271 (Skadorna på Läckebys arbeten) uttalade HD att …rätt till skadestånd på grund av motpartens kontraktsbrott och liknande förutsätter oaktsamhet eller annan grund för ansvar på dennes sida. Detta uttalande är kryptiskt på två sätt. För det första är det oklart om oaktsamhet syftar på avtalsåtaganden att agera med omsorg. För det andra framgår inte vad annan grund syftar på. Annan grund kan syfta på avtalsbrott. Detta avgörande motsäger alltså inte tesen att avtalsbrottet är skadeståndsgrundande.s. 591
8.HD:s uttalande i NJA 2020 s. 115 (De försvunna korna) är också svårtolkat: Enligt allmänna kontraktsrättsliga principer gäller att en avtalsbrytande part är skadeståndsskyldig för skador till följd av ett avtalsbrott men att skadeståndsskyldighet i allmänhet förutsätter oaktsamhet, såvida det inte finns någon garanti eller annan särskild utfästelse eller annat följer av särskild lagstiftning. HD inledde med att skriva att avtalsbrottet utgör skadeståndsansvarsgrunden men fortsatte med att skadestånd i allmänhet endast gäller om det är fråga om brott mot en garanti eller annan särskild utfästelse. Alla är eniga om att brott mot garantiåtaganden är skadeståndsgrundande. Och alla är eniga om att vårdslösa avtalsbrott är skadeståndsgrundande. Men vad gäller vid avtalsbrott som inte utgör garantiåtaganden och inte är vårdslösa? Det är oklart om HD menade att skadeståndsansvar inte föreligger vid brott mot utfästelser som inte är särskilda (vad det nu är). Det är också oklart om HD menade att en särskild utfästelse är något annat än en garanti. Slutligen är det oklart vad HD menade med uttrycket i allmänhet. Avsåg HD att det finns fler avtalsbrott som medför skadeståndsansvar än brott mot särskilda utfästelser och vårdslösa avtalsbrott och, i så fall, vilka är det? Hursomhelst, HD:s svårtolkade uttalande är ett obiter dictum eftersom HD ansåg att avtalsbrottet i målet var vårdslöst. Juridisk litteratur Här följer en kort sammanställning med exempel på doktrinuttalanden om skadeståndsskyldighet vid avtalsbrott. Sammanställningen utvisar att det råder oenighet i juridisk litteratur.s. 591
9.Den fråga som det råder oenighet om i svensk doktrin är om det föreligger rätt till skadestånd för avtalsbrott som inte utgör brott mot en omsorgsförpliktelse (inte är vårdslöst) och inte utgör brott mot ett särskilt uttryckligt garantiåtagande.s. 592
10.Bertil Bengtsson förefaller anse att grunden för det kontraktuella skadeståndsansvaret finns i den utomkontraktuella rätten: ”Och någon motsvarighet till en sådan huvudregel [ansvar på grund av uppsåt eller oaktsamhet] finns inte i fråga om ansvar i kontraktsförhållanden… Finns inte stöd [i lagstiftning och rättspraxis] för någon av dessa ansvarstyper får man falla tillbaka på ett vanligt culpaansvar.”s. 592
11.Boel Flodgren anser att den gamla regeln om culpa som krav för skadeståndsansvar inte gäller, även om hon uttrycker osäkerhet om det utgör gällande rätt redan idag.s. 592
12.Annina H. Persson formulerar ingen generell regel utan formulerar olika regler beroende på avtalstypen och avtalsbrottets karaktär.s. 592
13.Johnny Herre anser att det föreligger skadeståndsskyldighet oberoende av om avtalsbrottet är vårdslöst: ”Det finns mycket som talar för att det för andra kontraktstyper än köp av lös egendom föreligger ett skadeståndsansvar för den kontraktsbrytande parten vid brott mot kontrollansvaret och att det därför inte längre skall anses krävas att parten har agerat vårdslöst. Det som möjligen talar mot detta är att man för fastighetsköpens del (se i det följande) har valt att behålla försummelse som ansvarsgrund för skadeståndsskyldighet.”s. 592
14.Stefan Lindskog gör åtskillnad mellan huvudförpliktelser och andra förpliktelser och menar att för huvudförpliktelser gäller strikt skadeståndsansvar under det att ansvaret inte är strikt för andra förpliktelser.s. 593
15.Christina Ramberg och Jan Ramberg anser att det föreligger rätt till skadestånd när en part gjort sig skyldig till avtalsbrott, oberoende av om det föreligger vårdslöshet.s. 593
16.Restatement of Nordic Contract Law § 8–16 uttalar: "If the debtor is obliged to achieve a specific result, negligence is not relevant for deciding whether or not there is a breach of contract. However, the creditor’s right to damages depends on whether the debtor was negligent, unless the debtor has given a warranty or unless § 8–17 applies." I § 8–17 regleras kontrollansvar.s. 593
17.Knut Rodhe menade att rätt till skadestånd beträffande naturaprestationer förutsätter att avtalsbrottet är vårdslöst (om det inte är fråga om en garanti) samt att den allmänt erkända regeln för avtalsbrott mot penningprestation är oberoende av vårdslöshet.s. 593
18.I dansk rätt anser Mads Bryde Andersen och Joseph Lookofsky att avtalsbrott är skadeståndsgrundande. I norsk rätt anser Kåre Lilleholt att avtalsbrott är en förutsättning för skadeståndsansvar, men att inte alla avtalsbrott medför skadeståndsansvar.s. 593
19.Kombinationen av oenighet i litteraturen och avsaknad av bindande prejudikat innebär att rättsläget är osäkert. Därför finns utrymme för HD att framöver utveckla en ändamålsenlig rättsregel. Ändamålsanalys och rättssystematisk analys När rättsläget är osäkert finns utrymme att hämta argument med stöd av vad som passar bäst in i rättssystemet och vad som utgör en ändamålsenlig rättsregel.s. 593
20.Avtalsrätten grundas på idén att de parter som slutit ett avtal ska tillförsäkras det ekonomiska värdet av avtalslöftena, det positiva kontraktsintresset. En part ska kunna lita på löften och om någon bryter ett löfte (begår avtalsbrott) ska de ekonomiska förväntningar som löftet gett upphov till tillgodoses. Detta innebär att den part som bryter mot sitt avtalade åtagande ska försätta motparten i samma ekonomiska läge som om den avtalsbrytande parten agerat avtalsenligt. Tesen att avtalsbrott utgör grund för skadeståndsansvar ligger i linje med intresset att skydda det ekonomiska värdet av avtalsåtaganden.s. 593
21.Skadestånd fyller ofta en kompletterande funktion när övriga påföljder (fullgörelse, prisavdrag, hävning) inte fullt ut tillgodoser det positiva kontraktsintresset. I vissa fall är skadestånd den enda påföljd som fungerar i praktiken, det är t.ex. ofta fallet när en rådgivare inte agerat fackmässigt eller när en huvudman utan fog hävt ett handelsagenturavtal i förtid.s. 594
22.Det är praktiskt och enkelt att anknyta skadeståndspåföljden till avtalsbrott oavsett avtalsförpliktelsens karaktär. Rättsfallet De försvunna korna är ett exempel på krångliga resonemang när en annan grund för skadestånd tillämpas. HD kom in på svårbegripliga analyser av strikt ansvar, ren förmögenhetsskada, vårdslöshet med särskilt sträng bevisbörda, garantiåtaganden, utfästelser och särskilda utfästelser. I litteraturen finns exempel på långa och krångliga analyser av avtalsförpliktelsens karaktär som leder tankarna till begreppsjurisprudens. Sammanfattande om den enkla frågan Det är angeläget att HD i framtiden tydligt klargör att avtalsbrott är en skadeståndsansvarsgrund, dvs. att brott mot ett avtalsåtagande medför skadeståndsskyldighet — oavsett om det är fråga om ett omsorgs-, resultat- eller garantiåtagande. Det vore förtjänstfullt om vi i framtiden kunde slippa den förvirring som för närvarande råder om detta.s. 594
23.Återstoden av denna text handlar om när en avtalsbrytande part kan undgå skadeståndsskyldighet. 3 Den svåra frågan:s. 594