Rättsfallen NJA 1987 s. 710, NJA 1995 s. 274, NJA 1996 s. 564, NJA 1999 s. 197 och NJA 2017 s. 113 rörde alla avtalsbrott som innebar att en tjänst utförts i strid mot krav på fackmässighet. I flera rättsfall har HD konstaterat att det inte föreligger avtalsbrott och då aktualiseras naturligtvis inget skadeståndsansvar, t.ex. NJA 1978 s. 618 angående förvaring, NJA 1979 s. 85 angående en researrangör och NJA 1983 s. 617 angående en travtränare. Johnny Herre ger i Svensk förmögenhetsrätt, SvJT 2005 s. 549, kap. 4.7.1.1. exempel på många rättsfall där det inte förelegat avtalsbrott och skadestånd därför inte utdömts.
Hänvisas från p. 1 (s. 599)
1.Det är svårt att få en tydlig bild av rättspraxis, vilket i hög grad beror på att HD:s uttalanden ofta rör situationer där avtalsbrottet per automatik är vårdslöst t.ex. rådgivning, förmedling och förvaring. Om rådet, förmedlingen eller förvaringen inte skett med omsorg (inte är fackmässigt) har saknats möjlighet att undgå skadestånd eftersom bristande omsorg är synonymt med vårdslöshet. I sådana fall ställs frågan om den avtalsbrytande parten kan undgå skadeståndspåföljden inte på sin spets. I sådana fall saknar HD:s uttalanden om möjligheter att undgå eller inte undgå skadeståndspåföljden i princip prejudikatvärde, vilket bland annat beror på att parterna i sådana tvister saknar anledning att fördjupa sin argumentation rörande undantag från skadeståndspåföljden.s. 599