Närliggande

6.Vidare konstaterade HD att kärandens förnekande av svarandens påstående om att arbetena inte hade utförts, inte i sig kunde tolkas som att käranden till grund för sin talan åberopat omständigheter kopplade till svarandens betalningsansvar för den ursprungliga fakturan. HD konstaterade följaktligen att hovrätten omvandlat ett förnekande från käranden till ett åberopat rättsgrundande rättsfaktum. Detta hade enligt HD skett i strid med 17 kap. 3 §. Hovrätten hade med andra ord grundat domen på andra omständigheter (rättsfakta) än de som åberopats till stöd för käromålet. Eftersom ett sådant fel utgör ett grovt rättegångsfel slöt sig HD till att hovrättens dom skulle undanröjas och att målet skulle återförvisas till hovrätten för ny handläggning. 3.3 Kommentar Av HD:s beslut går det att utläsa två viktiga poänger. Den första är att det är av central betydelse att skilja mellan å ena sidan åberopanden av rättsfakta (inklusive motfakta) och å andra sidan invändningar mot av motparten åberopade rättsfakta (förnekanden och rättsinvändningar). För att domstolen ska ges möjlighet att beakta en omständighet såsom ett rättsfaktum inom ramen för sin sakprövning (jfr 17 kap. 3 § andra meningen RB) måste parten klart och otvetydigt ge uttryck för att omständigheten åberopas till grund för talan. Detta är inte minst av vikt för att motparten ska veta vilka påståenden om rättsfakta som denne försvarar sig mot. Ett förnekande som i och för sig kan tolkas som att en viss omständighet åberopas till stöd för en talan räcker således inte för att sakförhållandet ska kunna läggas till grund för domen. Parten måste genom en klar och otvetydig processhandling åberopa omständigheten såsom ett rättsfaktum till grund för sin egen talan.s. 556