Närliggande

2.Olivecronas bevisbördelära (vilken han framför allt utvecklade i ett tidigare verk) bygger på tanken att domstolen i sin sakprövning har att göra en uppdelning (differentiera) mellan de av parterna åberopade omständigheterna (rättsfakta). Parterna kommer genom sina åberopanden att peka på ett antal sakförhållanden som de menar leder till, förändrar eller upphäver en viss rättsföljd. Enligt 17 kap. 3 § RB är det endast dessa omständigheter — vilka parterna påstår är omedelbart relevanta för den aktuella rättsföljden — som domstolen får lov att beakta vid sin prövning av tvisten. När domstolen jämför det beskrivna händelseförloppet (åberopade rättsfakta) med de i målet aktuella civilrättsliga reglerna, kommer domstolen ofta att sakna faktapåståenden som korresponderar mot samtliga tänkbart relevanta regler (på ett abstrakt plan). I en tvist rörande avtalsförpliktelser förefaller det t.ex. ovanligt att parterna åberopar omständigheter hänförliga till avtalets giltighet. För att domstolen i avsaknad av sådana åberopanden ska ges möjlighet att avgöra tvisten — dvs. utan att ha kunskap om samtliga potentiellt relevanta sakförhållanden — menar Olivecrona att domstolen måste dela in omständigheterna i olika relevansnivåer. Domstolen måste först konstatera vilka omständigheter som minst krävs för bifall till den yrkade rättsföljden (nedan benämnda bifallsvillkoren). Vid ett krav på återbetalning av ett påstått penninglån kanske det räcker att domstolen konstaterar att ett försträckningsavtal ingåtts samt att borgenären överlämnat lånebeloppet, för att rätten till återbetalning ska inträda? Efter detta behöver domstolen konstatera vilka av de åberopade omständigheterna som skulle kunna medföra fordringsrättens upphörande. Ett klassiskt exempel är att svaranden påstår sig ha återbetalt skulden jämte eventuell ränta (rättsupphävande motfaktum). Det aktuella återkravet skulle dock, i avsaknad av åberopanden från svaranden, kunna bifallas utan att domstolen tagit ställning till exempelvis frågan om parterna haft rättshandlingsförmåga.s. 548