1.Som justitiekansler hanterar jag varje år drygt ett hundratal remisser. Att svara på remisser är en viktig del i vår verksamhet och jag ser det som angeläget att inte bara besvara sådana remisser som avser våra kärnområden utan intresserar mig även för remisser som behandlar andra centrala rättsområden eller som jag helt enkelt bedömer som viktiga. Jag är nämligen av den uppfattningen att remissförfarandet är av stor betydelse för den slutliga utformningen av lagprodukten. Det var glädjande att höra att remissförfarandets stora betydelse delades av många av paneldeltagarna. Inte desto mindre finns en del orosmoln att beakta.s. 11
2.Ett sådant är hur remissinstansernas synpunkter behandlas av regeringen. Remissförfarandet kan ses som en rättslig dialog mellan remissinstanserna och regeringen. Det är därför viktigt att regeringen bemöter de synpunkter som lämnas och visar att den möda remissinstansen har lagt ner uppskattas och tas till vara. Om så inte sker kan remissförfarandet riskera att bli ett spel för gallerierna.s. 11
3.Ett annat orosmoln är att förslag till ny lagstiftning låses i ett alltför tidigt skede, antingen genom hårt styrda direktiv eller genom att det görs politiska utspel som ger anledning till antagande att saken redan är beslutad och klar. En konsekvens av sådana förhållningssätt kan bli att remissinstanserna drar ner på ambitionsnivån eftersom de befarar att eventuella invändningar ändå inte kommer att beaktas.s. 11
4.Erik Nymansons klargörande att remissinstansernas yttranden är av mycket stor betydelse för Lagrådet var mycket välkommet. Han fortsatte sedan med att ge exempel på lagstiftningsärenden där Lagrådet avstyrkt förslagen helt eller delvis men där den politiska viljan varit stark, resultatet varit bestämt redan från början och vare sig tunga remissinstansers synpunkter eller Lagrådets invändningar kunnat ändra på utgången. De flesta av dessa lagförslag var redan väl kända av oss i auditoriet.s. 11
5.Det var mot den bakgrunden intressant att senare få ta del av justitieministerns syn på Lagrådet. Enligt honom är Lagrådet i dag i stort sett lika kritisk mot framlagda förslag som under tidigare decennier och det är i vart fall inte fråga om någon markant ökning av kritiken. De gånger det förekommer kritik tas den i de allra flesta fall om hand i den fortsatta beredningen. Det förekommer också att regeringen följer Lagrådets rekommendationer, vilket t.ex. var fallet i fråga om förslaget att kriminalisera deltagande i terrorbrott. Förslaget hade avstyrkts av Lagrådet på den grunden att den föreslagna lagstiftningen var i konflikt med grundlag. Det framstår som självklart att regeringen i en sådan situation följer Lagrådet eftersom en lag som strider mot grundlag knappast kan antas komma att tillämpas av domstolarna.s. 12
6.Det var möjligen mer intressant att höra justitieministerns redogörelse för när regering och riksdag, mot Lagrådets avstyrkande, gick vidare med lagstiftningen om ID-kontrollerna. Enligt justitieministern var det nödvändigt att införa en reglering för att hantera den ökade asylinvandringen. Det var också av betydelse att Lagrådets avstyrkande grundades på en bedömning om att lagen inte skulle få avsedd effekt. En sista anmärkning från justitieministern, som jag anser är intressant, är att antalet lagförslag som numera underställs Lagrådet är betydligt fler än tidigare. 1983 underställdes 40% av lagförslagen medan motsvarande andel idag uppgår till drygt 80 %.s. 12
7.Förutom den abstrakta normprövning som görs av Lagrådet kan lagprövning även aktualiseras i domstol. Då handlar det om en prövning i det konkreta fallet och aktualiseras möjligen främst inom straffrätten med dess starka legalitetsbegrepp. Även detta intressanta ämne var föremål för flera intressanta inlägg och inte minst ställdes frågan vilken roll som domstolarna har i en sådan situation. Att domstolarna inte ska granska syftet med lagstiftningen rådde det stor enighet om. En aspekt som fördes fram var att domstolarna vid en lagprövning inte har tillräckliga förutsättningar att göra en konsekvensanalys av frågan vad som händer om en lagstiftning skulle underkännas. Klokt nog manades, bl.a. av nyssnämnda skäl, till stor försiktighet om en lagprövning skulle aktualiseras. En maktkamp mellan domstol å ena sidan och regering och riksdag å den andra, är inte något eftersträvansvärt. En domstol kan istället försöka lösa situationen genom en innovativ lagtolkning eller genom att helt enkelt påtala de brister som finns och passa tillbaka bollen till lagstiftaren.s. 12
8.En fråga som väcktes var om det över huvud taget är rimligt att en domstol underkänner en lagstiftning på grund av brister i beredning. Kanadas högsta domstol underkände i ett långtgående avgörande alla lagar som inte, i enlighet med lagens krav, hade publicerats på både engelska och franska. Vår egen Högsta domstol var betydligt mer återhållsam i sitt avgörande i NJA 2018 s. 743 (Den korta remisstiden). I avgörandet konstaterade Högsta domstolen visserligen att beredningen av den nya lydelsen av vapenlagen hade varit bristfällig genom att remisstiden hade varit alltför kort och att motiveringen för den avvikelsen hade varit bristfällig. Domstolen fann att bristerna ändå inte var sådana att det förelåg hinder att tillämpa lagstiftningen. Avgörandet förtjänar att läsas, inte minst för att det innehåller en grundlig genomgång av beredningskravet vid lagstiftning samt formerna för Lagrådets förhandskontroll och domstols lagprövning.s. 12
9.Denna fjärde och sista spaning avslutas med konstaterandet att frågan om vi bör inrätta en författningsdomstol för en gångs skull knappast diskuterades alls. För egen del saknade jag inte den diskussionen och är fullt tillfreds med vår befintliga ordning för normprövning.s. 13