Stycket

13.NJA 1991 s. 597 är ett sakrättsligt fall. En delägares borgenär hade ansökt om utmätning och hävdat att ett sakrättsligt bindande avtal som rör fast egendom endast kunde ingås om avtalet kommit till tredje mans kännedom genom inskrivning i fastighetsboken. Uppfattningen innebär att ett förbudsavtal inte skulle ha någon verkan mot borgenären om det inte skrivits in i fastighetsboken. HD nämnde UB 8:8 och regeln i 6 § samäganderättslagen om hinder mot försäljning av hela egendomen. HD uttalade sig sedan om den rent språkliga innebörden av UB 8:8. Som UB:s bestämmelse är utformad fick det enligt HD anses att en försäljning på begäran av en utmätningssökande hindras av ett avtal som förbjuder försäljning av hela egendomen på offentlig auktion för delägarnas gemensamma räkning. Uttalandet lämnar belägg för att HD godtog delägarens uppfattning att lagregeln enligt sin ordalydelse innebar att ett förbudsavtal mellan delägarna utgjorde hinder mot indragning. Förbudsavtalet har då sakrättslig verkan. Likväl ansåg HD i plenifallet NJA 2007 s. 455 att ett avtal om förbud mot offentlig försäljning inte borde binda samägarnas borgenärer, eftersom annars värdet av andelarna till stor del kunde göras oåtkomligt för borgenärerna. Ett förbudsavtal ansågs sakna sakrättslig giltighet trots att lagtexten lämnade klart stöd för motsatsen. Plenifallets rättsgrundsats strider mot lagtexten. Regelns språkliga utformning utgjorde sålunda inte något hinder för HD:s rättstillämpning.s. 508