Stycket

3.I ärendelagen 32 § sägs att domstolen i ett ärende där enskilda är motparter till varandra får förplikta den ena parten att ersätta den andra för dennes kostnader i ärendet med tillämpning av 18 kap. RB. Om motparten inte är ”enskild motpart” saknas lagstöd för att kostnadsregeln ska kunna tillämpas. Motsatsen till en enskild part är en part som representerar det allmänna. Staten är inte en enskild part, t.ex. när Skatteverket eller Kommerskollegium företräder staten. Genom plenifallet ändrades rättsgrundsatsen i NJA 2000 s. 109. Detta äldre fall gällde frågan om en tredje man kunde tillerkännas ersättning för rättegångskostnader av staten i ett ärende om utmätning för bl.a. böter och skatt. Enligt HD saknades det förutsättningar för att med stöd av 32 § ärendelagen tillerkänna tredje man ersättning för rättegångskostnader, eftersom staten intog ställning som allmän part i ärendet.s. 506