Stycket

9.I det andra plenifallet NJA 2005 s. 738 rörande personskada motiverades plenarhandläggningen av andra skäl än i 1993 års fall. HD ändrade en antagen rättsgrundsats genom ett tillägg av en föreskrift med innebörd att rättstillämpningen ska var mera generös. Fallet rörde en polismans rätt att få kränkningsersättning på grund av att han bespottats. I två äldre fall hade HD uttalat att en polisman måste vara beredd på att mötas med vissa angrepp och därför måste antas ha en större mental beredskap än andra. Det ansågs därför att kränkningsersättning inte kunde utgå vid varje våldshandling, ofredande eller liknande brott mot person. Sedan dessa äldre fall tillkom infördes en ny regel om kränkningsersättning 2001. Enligt regeringen innebar denna inga egentliga sakliga nyheter, utan endast ett förtydligande av vad som redan gällde. I plenifallet NJA 2005 s. 738 ansåg HD emellertid att den nya bestämmelsen om kränkningsersättning enligt lagmotiven avsetts möjliggöra en mera generös bedömning mot brottsoffer. Man kan därför tycka att det inte fanns något behov av att HD ändrade rättstillämpningen i en mer generös riktning. HD ansåg emellertid att det var naturligt att den ändrade lagstiftningen medför en viss förskjutning av praxis så att vissa angrepp som tidigare kan sägas ha legat strax under gränsen för kränkningsersättning numera kan berättiga till sådan ersättning. Man kan tycka att motivuttalandena skulle ha kunnat utgöra en grund för att ändra praxis genom ett vanligt prejudikat. Detta plenifall belyser inte möjligheterna att ändra en rättsgrundsats då inga nya rättskällefaktorer tillkommit.s. 484