Stycket

44.Plenifallet NJA 2013 s. 413 rör frågan om en dom som meddelats av en förvaltningsdomstol kan utgöra en exekutionstitel när domen saknar en uttrycklig föreskrift om betalningsskyldighet. HD ansåg att det fanns starka skäl som talade för en annan ståndpunkt än den som kom till uttryck i ett äldre prejudikat. Trots att HD påstår att det rör sig om flera skäl tar uttalandet endast sikte på ett argument. Den föregående argumentbeskrivningen upptar visserligen tio rader, men det innebär inte att det rör sig om flera argument. Det rör sig om ett argument som härletts ur den principiella regeln om att dom inte får gå utöver yrkandet, något som leder till att en överrätt i avsaknaden av ett yrkande inte kan förse sin dom med en föreskrift om betalningsskyldighet. I det efterföljande stycket i domen behandlas ett motargument som betecknas som en effektivitetssynpunkt (effektivitetsargument). Argumentet består i att man bör undanröja den olägenhet som följer av att ett mål kan behöva prövas av både förvaltningsdomstolar och allmänna domstolar. HD ansåg att sådana hänsynstaganden inte var tillräckliga för att åsidosätta grundläggande processrättsliga principer. Det rör sig om en avvägning av de båda argumenten. Det sägs inte något om motargumentets tyngd. HD säger endast att motargumentet inte är tillräckligt för att rubba verkningarna av det principiella processrättsliga argumentet som betecknas som starkt. Detta fall ger inte uttryck för en generell princip av innebörd att det uppställs ett krav på starka skäl för att HD ska lägga om sin praxis i ett plenifall.s. 473