Stycket

5.I plenifallet RÅ 1996 ref. 57 inskränktes rättsgrundsatsen som således ansågs ha gått för långt i sin generella form. Fallet rörde skyldighet för en verksamhetsutövare att företa saneringsåtgärder när en sådan skyldighet infördes i en ny lag som trädde i kraft först sedan verksamheten förvärvades. HFD refererade till de ovan redovisade domskälen i det äldre fallet. Fler undantag tillades dock. Såtillvida utvecklades övergångsprincipen i det äldre prejudikatet. Med hänvisning till EU-rätten ansåg HFD att ändringar i materiellträttslig lagstiftning, till skillnad från ändringar i processuella regler, inte träffar förhållanden som ligger före ikraftträdandet. HFD gjorde sedan ett uttalande om omöjligheten att skapa en klar praxis. Domstolen ansåg att det inte på ett entydigt sätt låter sig göras att avgränsa förvaltningsrättsliga föreskrifter mot föreskrifter av annat slag. HFD underströk att åtskilliga förvaltningsrättsliga föreskrifter gäller förhållanden som i princip i första hand regleras av civilrättslig lagstiftning. För sådan lagstiftning ansågs utgångspunkten vara att ny lagstiftning inte träffar rättshandlingar som utförts innan lagen trätt i kraft. HFD tillade att flertalet förvaltningsrättsliga föreskrifter emellertid kan vara av sådant slag att skälen att ge reglerna snabbt genomslag är starka. Mot bakgrund av dessa omständigheter borde enligt HFD försiktighet iakttas då det gäller att ställa upp en generell princip. HFD fann det inte rimligt att till den enskildes nackdel retroaktivt tillämpa en lagstiftning av det slag som var aktuell i målet.s. 456