Denna enkla, självklara och i praxis gediget befästa rättssats innebär inget annat än att om (1) A till B för över egendom som han äger (han betalar) som (2) B inte har gjort något fång till (han saknar rättsgrund), så har B (som huvudregel) en återkravsrätt (betalningen skall gå åter). — Rättssatsen ligger bl.a. till grund för ordningen att betalning enligt en icke lagakraftvunnen dom inte medför att rätten att överklaga domen förloras, se exempelvis ”AQ Enclosure Systems” NJA 2010 s. 448.
Hänvisas från p. 2 (s. 302)
2.Nu skall man enligt min mening dock inte fästa sig så mycket vid den rättspraxis där käranden har gjort ett försträckningspåstående, när det gäller möjligheten till framgång med ett äganderättspåstående som grund för en återkravsrätt. Vad som framför allt är av vikt i fråga om ett äganderättspåstående är den klara materiella huvudregeln. En betalning utan rättsgrund skall gå åter. Det framgår av bl.a. ”Tryckerimomsen” NJA 2015 s. 1072. I det fallet slår HD också fast (p. 14) utgångspunkten att betalningsmottagaren har bevisbördan för att omständigheterna är sådana att betalarens återkravsrätt skall falla.s. 302