Hela artikeln

Fotnoter

1. 1Lagen (1938:121) om hittegods (hittegodslagen) samt lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd (sjöfyndslagen), grundad på en liknande lag från 1881 och tidigare sjölagsbestämmelser. För fartyg som antas förlist före 1850 gäller särskilda bestämmelser i kulturmiljölagen (1988:950), som inte behandlas här. Inte heller frågan om ”skälig hittelön” enligt hittegodslagen 2 § upptas här.
2. 2Hittegodslagen förutsätter att fyndet ”inte är i någons besittning” (NJA II 1938 s. 743), jfr något märkligt FörvR Linköping 2017-06-09 mål nr 6904-16 där sedlar hittade i en tipp ansågs vara i avfallshanterarens besittning, medan sjöfyndslagen i 1 § uttryckligen kräver att egendomen är ”övergiven”, jfr nedan i text.
3. 3Som nedan utvecklas är varken hittegodslagens eller sjöfyndslagens bindning av anmälningsplikten till den som hittar resp. bärgar något helt adekvat, ty i båda fallen förutsätts ett omhändertagande.
4. 4Anmälningsordningen är justerad enligt SFS 2014:612 och närmare berörd i prop. 2013/14:110.
5. 5På en registrerad båt ska registerbeteckning finnas varaktigt anbragt på insidan enligt förordningen (1975:929) om fartygs identifiering 4:1 varför en sådan båt ur fyndsynpunkt får anses ha känd ägare.
6. 6Hittegodslagen 1 § 2 st., förutsatt i sjöfyndslagen, jfr Rikspolisstyrelsens författningssamling 2003:3 (ISSN 0347-545X pkt 3) om ägarefterforskning kontroll av stöldregister; formellt avskaffat i PMFS 2018:11 och ersatt av myndighetens Riktlinjer för handläggning av dessa ärenden PM 2018:41 pkt 6 om rimlig efterforskning, jfr Heidbrink i SvJT 2010 s. 321 ff., 336 och där citerat JK-beslut 1989 C.3, berört nedan fotnot 15.
7. 7Jfr hittegodslagens 3 §, sjöfyndslagen 4 §.
8. 8Sjöfyndslagen 3 § med närmare angivelser i lagen (1984:985) om handläggningen av ärenden rörande sjöfynd. Dessutom brukar sjöfartsverket per mail återge dessa listor eller delar därav.
9. 9Tidigare regeln ändrades i lag (1982:1119), jfr prop. 1982/83:59 s. 5, med påpekande att kungörelse ändå kan behövas t.ex. för särskilt värdefull egendom. I polisens kungörelser om upphittade båtar kan man också hitta fynd som inte fyller kriterierna för sjöfynd och som därmed setts som hittegods.
10. 10Lag (1974:1065) om visst stöldgods m.m. Lagens 1 § 1 st. pkt 2 om egendom som anträffas ”utan att vara i någons besittning” (dvs. orimligt läge för legitim egendom, ”normalitetsprincip”), ska enligt motiven (prop. 1974:124 s. 61 jfr prop. 1986/87:6 s.23) läsas som begränsad till uppenbart stöldgods.
11. 11Stöldgodslagen 2 § 3 st., för fall att känd anspråkshavare inte finns; annars allmän domstol. I RH 1990:57 fann Svea HovR en illa förtöjd hittegodsanmäld båt med bortfilad motormärkning inte var ”utom besittning”, och åklagarbeslut om förvar — som TR bekräftat — godtogs ej.
12. 12I Lag (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. 2 § anges en sökperiod och, om resultatlös, kungörelse med minst tre månaders anmälningstid för gods av värde (2a §).
13. 13Hittegodslagens uttryck att den som ”hittar” något måste anmäla detta är därmed knappast tillräckligt, medan sjöfyndslagens bärgning som utvecklas i texten delvis går för långt.
14. 14Sjöfyndslagens 1 § pkt 2.
15. 15T.ex. JK:s fall 1989-03-16 C.3, där upphittaren dragit upp en sand- och vattenfylld båt ur vattenbrynet till vågskyddat läge och anmält den upphittad.
16. 16Ex. FörvR Linköping 2018-11-27 mål nr 5536-18 med tvist om grannes båt.
17. 17Förordning (1984:985) om hanteringen av ärenden rörande sjöfynd 2 § jämte polismyndighetens Handbok PM 2018:40 pkt 19.4.7. I myndighetens Riktlinjer PM 2018:41 pkt 13.5. rekommenderas att man söker i Larmtjänsts dataregister över försäkringsbolagens förlustanmälningar.
18. 18Sjöfyndslagen 3 §, som också anger att även annan kungörelse får ske vid särskilda skäl.
19. 19Kungörelsekravet avskaffades genom ändring (1082:1119); enligt prop. 1982/83:59 s. 4 f. brukade polisen vanligen kungöra hittegods genom anslag i polislokal eller lokala annonser, vilket ändå inte ansågs fylla något ändamål.
20. 20Uttalat t.ex. av Rikspolisstyrelsen i JK:s ärende dnr 803-08-40 den 14 aug 2008 med JK:s gillande.
21. 21Sjöfyndslagen 3 § 1 st.
22. 22Sjöfyndslagen 4 § 2 st.: fyndet ”tillfaller bärgaren” mot betalning av angivna kostnader. Att äganderättsövergången i efterhand kan prövas av domstol följer av analysen för hittegods vid fotnot 50 f. jämte där refererade rättsfallet RH 2010:57.
23. 23Hittegodslagen 4 §.
24. 24Sjöfyndslagen 1 § 1 meningen. Formuleringen går med enbart språkliga ändringar tillbaka till 1881 års sjöfyndslag och, före den, 1864 års sjölags § 182, enligt förslag redan 1836, Båtjuridik 1973 s. 119 fotnot 30.
25. 25Hässleholms TR 17 mars 2003 mål nr FT 1706-02
26. 26Detta speciella villkor om nyttotrafik hade dagarna före tingsrättsdomen knäsatts i Rikspolisstyrelsens allmänna råd om sjöfynd RPSFS 2003:3 (nu ersatt, se nedan i text).
27. 27Hovrätten över Skåne och Blekinge 20 november 2003 FT 859-03. Enligt hovrätten används begreppet segelbar ”rent språkligt för att uttrycka att en sjö är farbar eller möjlig att ta sig fram på med båt”.
28. 28HD 27 jan 2004 i mål nr T 5041-03.
29. 29Uttryckligt uttalat i Kristianstadsbladet 2 februari 2004, jfr Rikspolisstyrelsen i JKbeslut 14 aug 2008 dnr 803-08-40 att ”den del av Kungsbackaån där båten anträffades är inte segelbar för fartyg i nyttotrafik, varför (sjöfyndslagen) inte är tilllämplig”. Sedan Rikspolisstyrelsens allmänna råd RPSFS 2003:3 upphävts den 12 november 2018 enligt PMFS 2018:11 saknas dock formellt stöd för regeln.
30. 30I polisens interna handbok PM 2018:40 som fått ersätta de nämnda allmänna råden hänvisas dock ”rent språkligt” och utan närmare utveckling till hovrättsdomen i Finjanfallet (ovan vid fotnot 25 f.).
31. 31Jfr redan Ernberg, Om Bärgning och Bärgarelön enligt svensk sjörätt, 1905 s. 111.
32. 32Jfr Tiberg, Båtjuridik, Sthlm 1973, s. 121.
33. 33Jfr fotnot 30 ovan om hänvisning till Finjanfallet (fotnot 25 ovan) i polisens handbok PM 2008:40. Som framgår av förf:s inventering av bortåt 150 seglingsbara sjöar i boken De okända farvattnen, Sthlm 1977, används många av våra sjöar av nyttofartyg utan att dessa kunnat komma dit sjövägen från havet.
34. 34För sjunken egendom, märkliga Sthlm Kammarrätt 18 okt 2017 mål nr 1891-17 ej pt i HFD (över 100 år gammalt vrak ej övergivet!), FörvR Gbg 2018-12-12 mål nr 6299-18 ej pt i KR (93-årigt vrak ej övergivet).
35. 35Svea HovR DT 19/1986, Tiberg i SvJT 1987 samt dens. Wrecks and Wreckage in Swedish Waters, Scandinavian Studies in Law nr 46 (2004) s. 212. Jfr Svea Hovrätts avgörande ref. i RH 1990:57 där en båt förtöjd i Oxelösund endast med förlina ansågs ha felaktigt tagits i förvar av polisen.
36. 36Den separata frågan avgjordes av Nacka TR och Svea HovR enl. referat i ND 1986 s. 26.
37. 37Något hårdraget kanske avgörandet kan tolkas så att t.ex. en bojförtöjd båt som slitit sig ses som sjöfynd om linan lossnat ombord och inte syns på den funna båten men icke sjöfynd om den lossnat från bojen och släpar ut från fören.
38. 38Rikspolisstyrelsens författning RPSFS 2003:3 uttalade under 2. Om sjöfynd m.m., att ”övergivna fartyg som hittas fastgjorda eller uppdragna på stranden … omfattas inte av bestämmelserna om sjöfynd. Författningen upphävdes genom PMFS 2018:11 men ersattes då av polisens interna handbok PM 2018:40 med motsvarande ”rekommendation” under pkt 19.4.2.
39. 39Närmare om denna hantering av felbedömd ägarövergång, se härnedan under hittegodslagen vid fotnot 52.
40. 40JK:s ansvarsfall 1989-03-16 dnr 3663-88-40.
41. 41Några ytterligare fall om liknande frågor är JK:s beslut 2006-12-07 dnr 6489-40 om en båt på strand i Skälderviken och 2008-08-14 dnr 803-08-40 om en båt i Kungsbackaån.
42. 42Tillämpning av hittegodslagen får bedömas enligt denna lag men är inte motsättningsvis begränsad till vissa vatten, jfr Polismyndighetens handbok PM 2018:40 pkt 19.4.2. Oklart är JK:s ärende 2008-11-19 dnr 244-08-40 där en båt falskeligen angiven som upphittad ”på Marholmen” vid havsviken Välen tycks ha hanterats som hittegods men förverkats på sjöfyndsperioden 90 dagar, varefter ärendet nedlagts i väntan på åtal mot upphittaren, som behandlas härnedan vid fotnot 50–51.
43. 43Avskaffat genom ändring (1082:1119). I prop. 1982/83:59 sägs på s. 4 f. att polisen vanligen ”kungjort” hittegods genom anslag i polislokal eller annonser, vilket inte ansetts fylla något ändamål.
44. 44T.ex. JK:s beslut 30 dec 2004 i ärende 3072-03-40. I Svea HovRs tidigare nämnda DT 19/1986 används däremot ”övergivande” som ett kriterium för tillämpning både av hittegods- och sjöfyndslagen.
45. 45NJA II 1938 s. 743.
46. 46Typfall: JK:s beslut 30 dec 2004 i ärende 3072-03-40 avseende en moped påträffad ”övergiven med uppbrutet tändningslås”, som polisen intagit som hittegods och efter tre månader utlämnat till upphittaren, fastän fordonet bort efterlysas som stöldgods med den undersöknings- och kungörelseplikt som där gäller. Jfr JK 2018-05-23 dnr 1411-18-43 om båt på parkeringsplats utan drev och med sönderplockad motor.
47. 47JK:s beslut 2006-12-07 dnr 6489-06-40, 2008-11-20 dnr 3634-08-40 och jfr JK 200808-14 dnr 803-08-40. Liknande vid sjöfynd JK C.3 1989-03-60 dnr 3663-88-40.
48. 48Jfr NJA 1987 s. 867 Magnific Midget.
49. 49Hittegodslagen 4 §; fyndet ”tillfaller” upphittaren mot täckning av kostnader, jfr fotnot 22 ovan.
50. 50Se besked av JK i beslut 2006-12-17 dnr 6489-06-40, beslut 2008-08-14 dnr 803-0840, dom av FörvR i Linköping 2018-11-27 mål nr 5538-18 och svar från JO 2003-0911 dnr 1449-02, samt JK-beslut 2008-11-19 dnr 255-08-40.
51. 51Åklagaren hade för ägarens räkning i första hand yrkat endast båten åter och i andra hand dess försäkringsvärde 172 000 kr. I TR godtogs förstahandsyrkandet, medan HovR utöver motoråtergången godtog en värderingsmans uppskattning till ”mellan 60–70 000 kr”. Andra krav var ej framställda. I form var målet ett brottmål, där X var åtalad inte för bedrägeri utan för anstiftan till hittegodsföreståndarens slarv, som formellt överfört äganderätten till X. När föreståndaren frikändes medförde detta att även X blev frikänd!
52. 52Exempel: JK 2008-08-14 dnr 803-089-40 (förtöjd båt i Kungsbackaån hittegodsanmäld, omhändertagen och utlämnad efter tre månader fastän polisen vid ägarens mellankommande stöldanmälan bort märka att just denna båt fanns hos dem; skst), JK 2008-11-20 dnr 3634-08-40 (båt i Norrlandså hittegodshanterad trots att den legat fastkedjad med låst motor; fullt skst), jfr JK 2006-12-07dnr 6489-06-40 (utlånad båt förtöjd i Skälderviken hittegodsanmäld & försedd med lapp om poliskontakt, som låntagaren förbiser; ägaren begär enbart båten åter, vilket JK ej är behörig att bevilja, och ägaren får därmed ingen ersättning); JK 2008-06-12 dnr 1056-12 (landstulen båt hittad utan motor i Umeälven, ersättning då den bort kunna identifieras).
53. 53Jfr från föreg. fotnot JK dnr 803-089-40 anmäld 17 nov 2005, utgiven 2 maj 2006, dnr 3634-08-40 anm. 20 okt 2006, utlämnad 15 feb 2007 samt tidigare nämnda sjöfyndsfallet JK C.3 1989-03-16 dnr 3663-88-40, anm. 12 jan utlämnad 11 maj samma vår.
54. 54I JK dnr 8489-06-40 skedde hittegodsanmälan 19 juli och utgivandet 20 oktober, men där var båten utlånad till ett scoutförbund så att ägaren inte kände någon anledning att se till den.
55. 55Det är visserligen knappast de riktigt dyra båtarna som faktiskt blir hittegods, och praxis i godtagna fall har mest gällt öppna småbåtar som legat vid eller uppdragna på strand. Högsta värde i här redovisade JK-ansvarsfall är 18 000 kr inklusive utombordsmotor. I det i texten refererade Välenfallet med krav på 172 000 kr för en motorbåt underkändes helt förutsättningarna för giltig hittegodsbehandling, men ägaren lär ändå ha lidit en betydande förlust.
56. 56Skriftlig fråga 2017/18:1554 Ändrade regler om sjöfynd.