Närliggande

9.Till och med några punkter i bilaga I till direktiv 2005/29/EG, den s.k. svarta listan, kan diskuteras. Enligt punkt 9 är det under alla omständigheter otillbörligt att ange eller på annat sätt skapa intryck av att det är lagligt att sälja en produkt när så inte är fallet. Bestämmelsen, som kan anses som en speciell lagstridighetsprincip, tar främst sikte på marknadsföring av produkter som är olagliga i sig. En behandling av personuppgifter i strid med dataskyddsförordningen som sker i samband med erbjudandet av varor eller tjänster kan dock svårligen klassas som en sådan affärsmetod som avses i punkt 9 i svarta listan. En olaglig personuppgiftsbehandling gör inte varan eller tjänsten i sig olaglig, utan är snarare en form av lagstridighet i enlighet med den allmänna principen i 5 § MFL. Sedan kan punkt 20 i svarta listan övervägas angående annonsfinansierade ”gratis”-tjänster på internet. Enligt den punkten är det under alla omständigheter otillbörligt att beskriva en vara eller tjänst som ”gratis”, ”kostnadsfri”, ”utan avgift” eller liknande om så inte är fallet. Används personuppgifter som en alternativ form av betalning för en vara eller tjänst skulle det kunna vara vilseledande att i så fall marknadsföra varan eller tjänsten som gratis eller kostnadsfri. Om näringsidkaren inte heller informerar konsumenten om att de personuppgifter, som han eller hon måste lämna för att få tillgång till tjänsten, kommer att användas för kommersiella ändamål kan detta dessutom strida mot punkt 22 i svarta listan och förbudet mot att dölja det kommersiella syftet bakom en affärsmetod. 3.3 Branschregler Från ett marknadsrättsligt perspektiv kan avslutningsvis kort nämnas att frågan om en behandling av personuppgifter för marknadsföringsändamål tillika behandlas i olika typer av branschregler, främst Internationella Handelskammarens (ICC) regler för reklam och marknadskommunikation, den s.k. ICC-koden i sin uppdaterade version från 2018. Regler som har bäring på en behandling av personuppgifter i ICC-koden är i synnerhet artikel 19 som innehåller allmänna krav på en behandling av personuppgifter, inklusive barns personuppgifter, samt artikel C22 om personaliserad reklam online, också kallad intressebaserad reklam. Bredvid ICC-koden existerar andra etiska regler om hur en behandling av personuppgifter för marknadsföringsändamål bör ske, exempelvis inom ramen för Swedish Direct Marketing Association (SWEDMA) vad gäller marknadsföring till privatpersoner via e-post eller adresserad direktmarknadsföring via vanlig post. Inget av dessa etiska regelverk reglerar emellertid något som inte redan direkt eller indirekt skulle följa av tvingande lagstiftning. Eventuella uppförandekoder för branscher, där personuppgifter hanteras för huvudsakligen kommersiella ändamål, skulle i vilket fall vara begränsade till att specificera hur dataskyddsförordningen bör tillämpas i vissa situationer, se artikel 40.2 i dataskyddsförordningen. Även om det är frivilligt att ansluta sig till uppförandekoder om dataskydd som regleras i dataskyddsförordningen är det tänkbart att sådana koder kan ge uttryck för god sed på dataskyddsrättens område. I så fall kan god dataskyddssed vara kongruent med god affärssed. Existensen av etiska regler samt uppmuntran till utarbetandet av uppförandekoder i förordningen är ett uttryck för personuppgiftsbehandlingars kommersiella betydelse och deras nära samband med avsättningen av varor eller tjänster. Mer generellt utgör branschregler alltså ett ytterligare exempel på överlappningen mellan rättsområdena dataskydd och marknadsrätt samt deras ömsesidiga påverkan.s. 164