Stycket

10.De fall som på ett eller annat sätt behandlat pactum turpe ger knappast någon entydig bild. De yngre fallen refererar dock återkommande till NJA 1992 s. 299, NJA 1997 s. 93 och NJA 2002 s. 322 — dessa kan således med viss försiktighet sägas utgöra kärnan i HD:s tolkning av pactum turpe. Med fallen som utgångspunkt kan pactum turpe sägas kännetecknas av en uppsättning mer detaljerade rekvisit för när en talan ska avvisas: (i) Det finns ett avtal (ii) Avtalets innehåll är otillbörligt (iii) Otillbörligheten ska uppenbart framgå av yrkande eller utredning (iv) Otillbörligheten genererar ogiltighet enligt allmänna rättsgrundsatser Inget av de fyra rekvisiten är dock tydligt, varpå jag härnäst ska diskutera hur de bör förstås.s. 962