Stycket

3.I NJA 1997 s. 93 adderas ett ytterligare villkor. Fallet rörde avtalsenlig ersättning till en part vilken var belagd med näringsförbud — avtalet var således lagstridigt och frågan var om den andra parten skulle tvingas prestera enligt avtalet eller om talan skulle avvisas. HD klargjorde att avtalets innehåll måste vara av ”otillbörlig karaktär” för att pactum turpe skulle föreligga. I linje med NJA 1992 s. 299 sades att otillbörligheten klart måste framgå av yrkande eller utredning. Till detta lades sedan villkoret ”[…] att det står klart att avtalet är ogiltigt och saknar rättsverkan, därför att det strider mot lag eller goda seder.” Som närmare förklaring sades rörande ogiltigheten att [h]uruvida ett avtal som strider mot lag är ogiltigt, trots att detta inte angivits i lagen, beror på om den lagregel som överträtts bygger på sådana hänsyn som gör att en ogiltighetspåföljd är påkallad. Detta får avgöras i varje uppkommande typfall, efter en analys av syftet med lagregeln, behovet av en ogiltighetspåföljd för att sanktionera den och de olika konsekvenser som en sådan påföljd kan medföra, t ex för godtroende medkontrahenter. Notera att HD:s resonemang här rörde ett avtal som stod i strid med ett legalt förbud; rörande avtal i strid med goda seder ges ingen närmare förklaring av vad som kan krävas för ogiltighet.s. 960