1 · Vilka regler avgör svensk domstols internationella behörighet?

1.Svensk domstols behörighet i förmögenhetsrättsliga mål med internationella anknytningar följer i första hand av EU-förordning 1215/2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen). I förordningen finns det dels regler som ska tillämpas oavsett var svaranden har hemvist, dels regler som bara måste tillämpas när svaranden har hemvist i en EU-medlemsstat.s. 932

2.Av artikel 6 i Bryssel I-förordningen följer att de regler som ska tilllämpas oavsett var svaranden har sitt hemvist är reglerna i artiklarna 18 p. 1, 21 p. 2, 24 och 25. Av dessa syftar artikel 18 p. 1 och artikel 21 p. 2 till att konsumenter respektive arbetstagare, i vissa situationer, alltid ska kunna väcka talan i en EU-medlemsstat. Artikel 24 har rubriken ”exklusiv behörighet” och ger exklusiv behörighet till ett lands domstolar om tvisten rör t.ex. vissa frågor om fast egendom eller bolag. Även artikel 25, som behandlar prorogation till en medlemsstat, ska tillämpas oavsett var svaranden har sitt hemvist.s. 932

3.I de fall då de behörighetsregler som inte utpekas i artikel 6 är tilllämpliga och svaranden inte har hemvist i en EU-medlemsstat får varje medlemsstat avgöra sin behörighet i enlighet med sin egen lag. Frågor som följaktligen får avgöras enligt svenska internationella behörighetsregler är om svensk domstol är behörig att ta upp t.ex. en skadeståndstalan mot ett ryskt bolag, en svensk avtalsparts talan om avtalsbrott mot en kanadensisk avtalsmotpart eller en fastställelsetalan om tolkningen av ett kinesiskt avtal som ingåtts mellan två kinesiska bolag. För dylika situationer, och alla andra tänkbara situationer när svaranden inte har hemvist i Sverige, finns det bara i ett fåtal fall lagfästa regler om när svensk domstol är behörig.s. 932

4.De behörighetsregler som finns i 10 kap. rättegångsbalken (RB) är i första hand avsedda att avgöra den lokala behörigheten mellan olika domstolar i Sverige. När rättegångsbalken skrevs var lagstiftarens vilja att den internationella behörigheten skulle följa den lokala behörigheten. Grundtanken enligt denna parallellism är att om de lokala behörighetsreglerna anvisar en i Sverige behörig domstol ska också svensk internationell behörighet föreligga. Att grunda internationell behörighet med stöd av de lokala behörighetsreglerna är en metod som än i dag används i t.ex. Tyskland. Även i Sverige har denna parallellism ett starkt stöd i HD:s praxis. I svensk rätt gäller dock inte någon absolut parallellism. Den rättssats som i stället avgör om svensk domstol är behörig är om det finns ett ”svenskt rättsskipningsintresse”. Som framgår nedan kan analogier från 10 kap. RB vara viktiga för att avgöra om det finns ett svenskt rättsskipningsintresse.s. 933

5.HD har flera gånger konstaterat att svensk domstol är behörig om det föreligger ett ”svenskt rättsskipningsintresse”, och att parallellismens betydelse i Sverige är begränsad. Särskilt tydligt framgår den rättssatsen av NJA 2016 s. 779. I målet var frågan om svensk domstol var behörig att ta upp en svensk banks talan mot en i Monaco bosatt gäldenär. Tvisteföremålet var 20 miljoner kronor till följd av ett kreditavtal. Både tingsrätten och hovrätten menade att förmögenhetsforumregeln i 10 kap. 3 § RB analogt kunde grunda svensk domstols behörighet. Förmögenhetsforumregeln i 10 kap. 3 § RB stadgar att ”[d]en som icke äger känt hemvist inom riket må i tvist rörande betalningsskyldighet sökas där honom tillhörig egendom finnes. Rör tvisten lös egendom, må han sökas där egendomen finnes”. HD har i sin praxis slagit fast dels att det är käranden som har bevisbördan för att svaranden har behörighetsgrundande egendom, dels att den behörighetsgrundande egendomen måste ha ett värde som inte bara är symboliskt. I det aktuella fallet var det inte visat att svaranden hade mer än 888 kr på ett konto hos en svensk bank. Båda underrättsinstanserna menade att 888 kr kunde vara en tillräcklig summa för att låta tillämpa 10 kap. 3 § RB och att svensk domstol därför kunde grunda behörighet på den omständigheten. Högsta domstolen menade dock att 888 kr enbart var en symbolisk summa i förhållande till tvisteföremålet på 20 miljoner kr. Enligt HD spelade detta dock inte någon större roll vid avgörandet om svensk domstol var behörig, eftersom tvisten hade en stark anknytning till Sverige. Som anknytningsfaktorer nämns i HD:s domskäl särskilt att svaranden hade gått i borgen för ett svenskt aktiebolag, att det var en svensk bank och att kreditavtalet även i övrigt hade stark anknytning till Sverige.s. 933

6.Det kan således konstateras att den rättssats som avgör om svensk domstol är internationellt behörig är huruvida det finns ett svenskt rättsskipningsintresse. Men vad är egentligen svenskt rättsskipningsintresse och när kan det typiskt sett sägas föreligga?s. 934