1.påverkar rätten Beneficieskyddet för bostadsrätt överfördes från 65 § första stycket 6 p. UL till 5 kap. 1 § första stycket 6 p. UB med vissa redaktionella ändringar. I sak var dock bestämmelsen oförändrad. Bestämmelsen synades i ljuset av den rådande situationen på bostadsmarknaden i Advokatsamfundets remissvar under arbetet med att införa UB i svensk rätt. Samfundet vittnade om gäldenärer i konkurs som åberopade beneficieskyddet för sina bostadsrätter under konkursen för att sedan sälja bostadsrätten och flytta in i en hyresrättslägenhet efter avslutad konkurs. Enligt samfundet hade bostadsmarknadens utveckling under 70talet lett till att en person som ville flytta till en hyresrätt hade den möjligheten. Detta gällde oavsett om personen en kort tid dessförinnan hade varit på obestånd och genomgått en konkurs.s. 915
2.År 1968 upphörde den offentliga priskontrollen vid överlåtelser av bostadsrätter i Sverige genom att den tillfälliga lagen om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m.m. (kontrollagen) inte förlängdes. Enligt 5 § kontrollagen var överlåtelse av bostadsrätt (mot vederlag) endast gällande om den godkänts av hyresnämnd. Hyresnämnden skulle enligt 6 § samma lag inte godkänna en överlåtelse om ersättningen/överlåtelsevärdet uppgick till ett högre belopp än vad som svarade mot föreningens behållna tillgångar. Lagens bestämmelser kunde frångås i föreningarnas stadgor och så gjordes i många fall. Ett sådant exempel var HSB som hade egna principer för bedömning av överlåtelsevärden i sina stadgar. HSB tillät att tidigare ägare erhöll den insats som betalats samt gjorda amorteringar som överlåtelsevärde. Syftet med den offentliga inverkan var ursprungligen att hindra bostadsrättshavare att utnyttja bostadsbrist till ekonomisk vinning samt att hindra fastighetsägare från att bilda bostadsrättsföreningar och överlåta bostadsrätter mot oskäliga avgifter.s. 915
3.Efter att den offentliga inverkan på prissättningen av bostadsrätter upphörde steg priset på bostadsrätterna under 70- och 80-talen. Denna omständighet påverkade tydligt Högsta domstolen i NJA 1987 s. 575 I–II som gällde utmätning av bostadsrätt. Värdet på den i målet aktuella bostadsrätten hade uppskattats till 275 000 kr. Högsta domstolen konstaterade att gäldenären hade behov av lägenheten om fyra rum och kök och gick sedan vidare till bedömningen av huruvida den skulle undantas med hänsyn till bostadsrättens värde. Enligt Högsta domstolen var lagstiftarens syfte med bestämmelsen att bostadsrätter som utgångspunkt skulle undantas. Med hänvisning till den värdestegring som hade skett sedan den offentliga priskontrollen av bostadsrätter upphört, ansåg Högsta domstolen att det var stötande och orimligt att undanta bostadsrätter i den utsträckning som lagstiftaren ansåg önskvärt 1971. Enligt den rådande prisbilden på bostadsmarknaden skulle bostadsrätter värda åtskilliga hundratusen kronor kunna undantas med bestämmelsen om den tillämpades i enlighet med förarbetena. Högsta domstolen fastslog därför att förarbetena inte längre kunde anses vägledande för tillämpningen av 5 kap. 1 § första stycket 6 p. UB. Värdet på den i målet aktuella bostadsrätten om 275 000 kr var enligt domstolen oskäligt högt och kunde därför inte undantas från utmätning.s. 916
4.Det första uttryckliga gränsvärdet för utmätningsfrihet med stöd av 5 kap. 1 § första stycket 6 p. UB fastslogs av Högsta domstolen i NJA 1989 s. 409 I–IV. Ett av fallen rörde en fyrarumslägenhet i vilken gäldenären bodde med sin make och ett barn. Hela familjen uppgavs lida av hälsoproblem och att flytta skulle enligt gäldenärens egna uppgifter leda till stora svårigheter för familjen. Värdet på den aktuella bostadsrätten var 150 000 kr. Gäldenären argumenterade för att det skulle vara svårt att få en ny bostad för familjen. Riksskatteverket som var borgenär menade dock att familjen hade möjlighet att få en hyresrättslägenhet i en annan del av den aktuella staden. Högsta domstolen konstaterade att det inte var möjligt för domstolen att ta hänsyn till gäldenärens utsikt att få tag på annat boende. En sådan ordning skulle enligt domstolen leda till svåra tillämpningsproblem.s. 916
5.Vid bedömningen av värdets skälighet inledde Högsta domstolen med att fastställa ett antal utgångspunkter. Högsta domstolen fastställde att varken gäldenärens ursprungliga inköpspris eller hur länge han eller hon bott i lägenheten ska beaktas i skälighetsbedömningen. Vidare ska inte vikt läggas vid huruvida bostadsrätten var pantsatt eller inte vid tillämpning av 5 kap. 1 § första stycket 6 p. UB. Högsta domstolen menade istället att skälighetsbedömningen skulle utgå från det uppskattade värdet av bostadsrätten och att samma gränsvärde skulle gälla i hela landet. Det var enligt domstolen inte rimligt att godta olika värden beroende på var i landet en gäldenär befann sig. Högsta domstolen befarade att en sådan ordning skulle leda till stora tillämpningssvårigheter.s. 917
6.Högsta domstolen tog hänsyn till statistik från bostadsmarknaden i det aktuella avgörandet. I målet fanns statistik från HSB:s riksförbund avseende prisutvecklingen för bostadsrätter under åren 1980–1988. Vid en genomgång av genomsnittspriserna i regionerna Stockholm, Göteborg, Malmö och övriga landet kom Högsta domstolen fram till att ett gränsvärde för utmätningsfrihet kunde utläsas ur ett riksgenomsnitt, som beräknades till 180 000 kr. Högsta domstolen fastställde gränsvärdet avseende utmätningsfrihet för familjebostäder till 200 000 kr. Avslutningsvis konstaterade Högsta domstolen att dessa principer kunde komma att behöva omprövas vid en extrem prisutveckling på bostadsmarknaden.s. 917