4 · Hovrättsmål om ID-handlingar

1.Den situation där principen om åtskillnad mellan hjälpmedel och brottsobjekt tolkats så att innehav av falska handlingar i syfte att bruka dessa inte alls skulle vara straffbart gäller förfalskade ID-handlingar som inte ingått som led i någon brottsplan, utan snarare varit avsedda att mer allmänt ge möjlighet att uppträda i annan identitet eller ge sken av behörighet att vistas i landet, framföra fordon eller annat.s. 831

2.Hittills har inga fall refererats, men flera avgöranden är så samstämmiga att det ändå är tydligt att de bygger på varandra. Bilden är inte enhetlig — andra avgöranden går i motsatt riktning, men då utan att diskutera den aktuella principen. 4.1 Friande hovrättsdomar I Hovrätten över Skåne och Blekinges dom den 29 juni 2011, mål B 3335-10 stod en litauisk medborgare åtalad för förberedelse till brukande av falsk urkund sedan två pass, det ena äkta och det andra förfalskat, anträffats när han kroppsvisiterades av tullen. Hovrätten skriver att [n]är ett brott består i att ett visst föremål hanteras, kan detta föremål emellertid inte sägas vara ett hjälpmedel till brottet (prop. 2001/01:85 s. 42). I rättsfallet RH 1996:148 har sålunda falska sedlar inte ansetts kunna utgöra ett sådant hjälpmedel som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken för brottet utprångling av falsk sedel. […] Såvitt utredningen visar har [den tilltalade] enbart avsett att bruka det förfalskade passet i samband med att han tog anställning. I enlighet med vad som nyss anförts kan passet emellertid inte anses utgöra ett hjälpmedel som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken för detta brott. Först om avsikten med brukandet hade varit att genomföra något annat brott, t.ex. bedrägeri, skulle förfarandet kunna anses vara straffbart som förberedelse. Fallet nämns i kommentaren till Brottsbalken, men utan att det bakomliggande resonemanget berörs och på ett sådant sätt att det framstår som om åtalet skulle ha fallit på att det var fråga om just att söka anställning.s. 832

3.Fallet har följts av flera liknande. Svea hovrätts dom den 13 februari 2012, mål B 6351-11, gällde innehav av förfalskade pass och ID-kort. Inga ytterligare omständigheter framgår, mer än att syftet var att handlingarna skulle brukas. Tingsrätten bedömde detta som förberedelse till brukande av falsk urkund. Domen överklagades inte i denna del men hovrätten ändrade den ändå med hänvisning till att det var fråga om ”en rättslig kvalificering varigenom en gärning bedöms vara straffri”. Som stöd för tolkningen att principen om åtskillnad mellan hjälpmedel och brottsobjekt innebär straffrihet refereras i domen endast prop. 2000/01:85; inget sägs om tidigare domstolsavgöranden. I alla väsentliga avseenden följer resonemanget dock den nyss nämnda domen, meddelad ett drygt halvår tidigare.s. 832

4.Hovrätten för Västra Sveriges dom den 7 november 2016, mål B 4180-16, gällde bl.a. ett falskt ID-kort som den tilltalade bar på sig när han greps (se avsnitt 2) för innehav av kokain. Kortet användes för att felaktigt identifiera mannen utan att han kunde sägas ha brukat det, varför tingsrätten dömde för förberedelse till brukande. Efter att ha redovisat den aktuella principen och hänvisat till prop. 2000/01:85 konstaterar emellertid hovrätten att ”[e]n förfalskad identitetshandling kan alltså inte anses vara ett hjälpmedel till brottet brukande av falsk urkund. Först om avsikten med brukandet är att genomföra något annat brott, exempelvis bedrägeri, kan befattningen med den förfalskade id-handlingen vara straffbar som förberedelse.” På denna grund ogillade hovrätten åtalet.s. 833

5.Göta hovrätts dom den 29 mars 2017, mål B 135-17, gällde ett förfalskat grekiskt körkort i den tilltalades eget namn som han bar på sig i syfte att vid behov undgå ansvar för olovlig körning, vilket också lyckats tidigare. Denna gång greps han emellertid för våldtäkt, och något brukande var aldrig aktuellt. Tingsrätten dömde för förberedelse till brukande av falsk urkund men hovrätten friade och konstaterade, efter att ha redovisat den aktuella principen och hänvisat till prop. 2000/01:85, att ”[e]tt förfalskat körkort utgör […] själva brottsobjektet och kan alltså […] inte anses vara ett hjälpmedel till brottet brukande av falsk urkund.”s. 833

6.I Hovrätten över Skåne och Blekinges dom den 29 mars 2018, mål B 295417, hade ett åtal för brukande av ett falskt körkort vid en arbetsplatskontroll ogillats av tingsrätten och fråga om ansvar för i vart fall förberedelse uppkom i hovrätten, som dock ansåg att ”[n]är ett brott består i att ett visst föremål hanteras, såsom är fallet vid brukande av falsk urkund, kan detta föremål dock inte sägas vara ett hjälpmedel till brottet, se prop. 2000/01:85 s. 42.”s. 833

7.I samtliga dessa fem fall behandlas både principen och dess tolkning på situationen som given. Domarna hänvisar inte till varandra, och endast den första till RH 1996:148. Däremot hänvisar samtliga till prop. 2000/01:85, men inte till några andra förarbeten. Varför ett härledande av denna tolkning ur nämnda proposition är problematiskt kommer att framgå nedan. 4.2 Fällande hovrättsdomar Det finns även hovrättsdomar där innehav av falska ID-handlingar faktiskt straffats som förberedelse till brukande. Mest intressanta i detta sammanhang är förstås de som ligger i tiden efter RH 1996:148 och särskilt efter 2011, eftersom frågeställningen inte tidigare ställts på sin spets i rättstillämpningen. Ett äldre exempel av särskilt intresse är dock Svea hovrätts dom av den 17 februari 1989, mål B 1665-87, som gällde s.k. flyktingsmuggling omfattande mer än 1 000 personer. Bland mycket annat åtalades verksamhetens huvudman för att till kurirer ha lämnat ut falska pass avsedda att brukas vid resor och asylansökningar. I denna del dömde både tingsrätt och hovrätt för förberedelse till brukande av falsk urkund.s. 833

8.Göta hovrätts dom den 25 november 2009, mål B 2568-09 gällde ett falskt körkort som förvarats i en bil. Tingsrätten konstaterade att ”[s]yftet med att förvara dessa handlingar i bilen kan inte ha varit annat än att de skulle åberopas vid identitets- eller körkortskontroll” och dömde för förberedelse till brukande av falsk urkund. Målet överklagades endast avseende andra frågor, men hovrätten fann ändå anledning att överväga denna punkt såtillvida att angivna lagrum rättades. Någon annan invändning mot bedömningen hade hovrätten inte.s. 834

9.RH 2011:57 är refererat på andra frågor men innehöll bl.a. två tilltalade som av tingsrätten dömts för innehav av falska ID-handlingar. Det handlade om falska pass, körkort och ID-kort avsedda att tillhandahållas för andra att bruka vid myndighetskontakter. Det ena fallet överklagades i sak, det andra endast avseende påföljden. Såväl tingsrätt som hovrätt bedömde innehaven som förberedelse till brukande av falsk urkund. Ytterligare en tilltalad dömdes för motsvarande brott avseende en inscannad bild av ett falskt pass. Hjälpmedlet var alltså bilden, med vars hjälp förfalskningen skulle åberopas utan att företes. Exemplet belyser de absurda konsekvenserna av att utesluta straffansvar för innehav av själva förfalskningen, eftersom innehav av en bild av denna alltså kan vara straffbart. Även denna åtalspunkt prövades i sak av hovrätten.s. 834

10.Svea hovrätts dom den 4 februari 2014, mål B 11346-13, gällde en person som i samma mål bl.a. dömdes för grova bedrägerier vid vilka han använt ett förfalskat ID-kort utställt i en annan persons identitet. När han senare greps bar han kortet på sig och tingsrätten konstaterade att det ”redan använts vid brott, har varit ägnat att åter användas som hjälpmedel vid brott och att det fanns risk att kortet skulle kunna tas för ett äkta kort”. Kortet hade alltså använts vid just bedrägerier, men det fortsatta innehavet innebar en så allmän brottsförberedelse att det är tveksamt om det kunnat åtalas som förberedelse till ytterligare bedrägeri. Både tingsrätt och hovrätt bedömde innehavet som förberedelse till brukande av falsk urkund.s. 834

11.I Svea hovrätts dom den 11 februari 2019, mål B 12001-18, hade falska pass och ID-kort innehavts tillsammans med en större mängd narkotika. Tingsrätten dömde för bl.a. förberedelse till brukande av falsk urkund. Målet överklagades inte i denna del, men som vi sett ovan hade hovrätten ändå kunnat ändra domen vilket inte skedde.s. 834