Heuman, Skiljemannarätt, Norstedts juridik 1999, s. 374 f. 1 1 Prop. 2017/18:257 s. 24. Om parterna anser det vara lämpligare att behörighetsfrågan prövas i tingsrätten i form av en fastställelsetalan finns det inte något hinder mot att en tingsrätt tar upp en sådan talan. Prop. 2017/18:257 s. 25. 12 LSF 34 § 3 st. 13 Prop. 2017/18:257 s. 26 f. 1 4 Prop. 2017/18:257 s. 77 och prop. 1998/99:35 s. 238 och Heuman, Skiljemannarätt, Norstedts juridik 1999, s. 360 f. 15 Se härtill Heuman, JT 2017–18 s. 902 ff. 1 6 Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, Jure 2018, s. 81 f. 17 Se härtill Schöldström, Festskrift till Göran Millqvist, Jure 2019, s. 560. 18 NJA 1980 s. 705, NJA 1981 s. 693 och NJA 1982 s. 589. 19 NJA 1983 s. 550 och NJA 1993 s. 324. 20 Lindskog har betecknat "Vägmaterialet" som ”närmast rättsförstörande”. Lindskog a.a. s. 253. 2 1 Se härtill Håstad, SvJT 2017 s. 367. 22 Hellner, Metodproblem i rättsvetenskapen, Stockholm 2001, s. 136 och 138 f. 2 3 HD p. 13. 24 HD p. 12. I domskälen hänvisas avslutningsvis till 4 kap. 21 § konkurslagen. 25 Se härtill HD:s uttalande i p. 13 om att det inte rör sig om ianspråktagande av någon avtalsrättighet i fall då en återvinningstalan tar sikte på det huvudavtal som omfattas av ett skiljeavtal. 2 6 HD p. 12 sista meningen. 27 HD p. 17 sista meningen och p. 13. 28 HD p. 13. 2 9 HD p. 13 30 HD p. 13 31 HD p. 13 32 HD p. 14. 33 HD p. 15. 3 4 Heuman, JT 2017–18 s. 903 ff. 35 HD p. 17. Se härtill Bratt, JT 2017–18 s. 702 ff. 36 HD p. 17 in fine. 3 7 HD p. 13. 38 HD p. 12. 3 9 HD p. 18. 40 HD p. 19 med hänvisning till NJA 2003 s. 379. Se härtill Heuman, JT 2011–12 s. 661 f. 4 1 Se härtill Frank, Fortolkning af voldgiftsaftaler, Karnov Group Denmark 2018. s. 209. 42 HD p. 23 och 24. 4 3 Svea hovrätt T 6247-15 aktbilaga 2 s. 24–26. Nämndens ordförande var en svensk jurist. 44 Se härtill Heuman, JT 2011–12 s. 663. 45 NJA 2003 s. 379. 46 HD p. 18 och 23. 4 7 Man kan tycka att de båda presumtionsreglerna i ”Belgor” skulle omfattas av prejudikatverkan. I rättsfallsrubriken sägs: ”Fråga om domstols utgångspunkt för prövning av skiljenämndens behörighet.” De båda presumtionsreglerna ger uttryck för två ”utgångspunkter” och rättsfallsrubrikens singularisform skapar viss oklarhet.
Hänvisas från p. 8 (s. 537)
8.Om identifieringskravet medger att en skiljeklausul i ett avtal kan omfatta avtalet och därtill knutna utomobligatoriska och avtalsrättsliga rättsförhållanden uppnås vissa fördelar. Tvistefrågorna som rör de olika rättsförhållandena kan då avgöras i ett enda sammanhållet skiljeförfarande. Därmed kan processekonomiska vinster göras i jämförelse med fall då frågorna måste avgöras i både ett skiljeförfarande och en domstolsprocess eller i två eller flera separata skiljeförfaranden. En viktig målsättning med skiljeförfarande anses vara att en tvist kan avgöras slutgiltigt genom ett en-instansförfarande. Om skiljemännen saknar behörighet att pröva en utomobligatorisk grund kommer skiljedomens rättskraft inte att omfatta denna fråga eftersom den ligger utanför deras behörighet. En samtidig eller efterföljande domstolsprocess kan leda till en bifallande domstolsdom trots att skiljedomen innebär att kärandens yrkande ogillats. Avgörs de olika tvistefrågorna rörande de sammanhängande rättsförhållandena i ett förfarande undviks oförenliga avgöranden. En nackdel med att utsträcka skiljemännens behörighet till sammanhängande rättsförhållanden kan vara att en part berövas sin konventionsfästa rätt till domstolsprövning. I internationella förfaranden vill käranden ofta undvika domstolsprövning inför domstolar i det land där svaranden har sitt hemvist.s. 537