Heuman, Skiljemannarätt, Norstedts juridik 1999, s. 374 f. 1 1 Prop. 2017/18:257 s. 24. Om parterna anser det vara lämpligare att behörighetsfrågan prövas i tingsrätten i form av en fastställelsetalan finns det inte något hinder mot att en tingsrätt tar upp en sådan talan. Prop. 2017/18:257 s. 25. 12 LSF 34 § 3 st. 13 Prop. 2017/18:257 s. 26 f. 1 4 Prop. 2017/18:257 s. 77 och prop. 1998/99:35 s. 238 och Heuman, Skiljemannarätt, Norstedts juridik 1999, s. 360 f. 15 Se härtill Heuman, JT 2017–18 s. 902 ff. 1 6 Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, Jure 2018, s. 81 f. 17 Se härtill Schöldström, Festskrift till Göran Millqvist, Jure 2019, s. 560. 18 NJA 1980 s. 705, NJA 1981 s. 693 och NJA 1982 s. 589. 19 NJA 1983 s. 550 och NJA 1993 s. 324. 20 Lindskog har betecknat "Vägmaterialet" som ”närmast rättsförstörande”. Lindskog a.a. s. 253. 2 1 Se härtill Håstad, SvJT 2017 s. 367. 22 Hellner, Metodproblem i rättsvetenskapen, Stockholm 2001, s. 136 och 138 f. 2 3 HD p. 13. 24 HD p. 12. I domskälen hänvisas avslutningsvis till 4 kap. 21 § konkurslagen. 25 Se härtill HD:s uttalande i p. 13 om att det inte rör sig om ianspråktagande av någon avtalsrättighet i fall då en återvinningstalan tar sikte på det huvudavtal som omfattas av ett skiljeavtal. 2 6 HD p. 12 sista meningen. 27 HD p. 17 sista meningen och p. 13. 28 HD p. 13. 2 9 HD p. 13 30 HD p. 13 31 HD p. 13 32 HD p. 14. 33 HD p. 15. 3 4 Heuman, JT 2017–18 s. 903 ff. 35 HD p. 17. Se härtill Bratt, JT 2017–18 s. 702 ff. 36 HD p. 17 in fine. 3 7 HD p. 13. 38 HD p. 12. 3 9 HD p. 18. 40 HD p. 19 med hänvisning till NJA 2003 s. 379. Se härtill Heuman, JT 2011–12 s. 661 f. 4 1 Se härtill Frank, Fortolkning af voldgiftsaftaler, Karnov Group Denmark 2018. s. 209. 42 HD p. 23 och 24. 4 3 Svea hovrätt T 6247-15 aktbilaga 2 s. 24–26. Nämndens ordförande var en svensk jurist. 44 Se härtill Heuman, JT 2011–12 s. 663. 45 NJA 2003 s. 379. 46 HD p. 18 och 23. 4 7 Man kan tycka att de båda presumtionsreglerna i ”Belgor” skulle omfattas av prejudikatverkan. I rättsfallsrubriken sägs: ”Fråga om domstols utgångspunkt för prövning av skiljenämndens behörighet.” De båda presumtionsreglerna ger uttryck för två ”utgångspunkter” och rättsfallsrubrikens singularisform skapar viss oklarhet.
Hänvisas från p. 8 (s. 537)
1.begränsar ett skiljeavtals räckvidd Ett skiljeavtals räckvidd bestäms av legala giltighetsförutsättningar och genom tolkning av detta avtal. Det rör sig således om ett lagtolkningsproblem och ett avtalstolkningsproblem. Lagtolkningsproblemet tar sikte på att en skiljeklausul kan vara ogiltig helt eller delvis. Av intresse i detta sammanhang är lagregler som kan göra en skiljeklausul partiellt ogiltig och begränsa klausulens tillämplighet. Också en tolkning av skiljeklausulen kan resultera i att den inte täcker vissa tvistefrågor som har samband med det avtal vari klausulen ingår. Det rör sig då om avtalstolkning, låt vara att skiljeklausuler ofta har en standardiserad lydelse. De avser ofta "alla tvister i anledning av detta avtal."s. 535
2.Ett skiljeavtal är ogiltigt till den del det omfattar indispositiva frågor, dvs. frågor som inte är skiljedomsmässiga. I denna artikel är en annan ogiltighetsanledning av intresse, nämligen den som följer av kravet på att ett skiljeavtal kan avse ”framtida tvister om ett rättsförhållande som är angivet i avtalet”. Kravet i lagen om skiljeförfarande (LSF) 1 § 1 st. på att ett skiljeavtal ska avse ett angivet rättsförhållande ska i det följande betecknas som identifieringskravet.s. 536
3.Det legala identifieringskravet kan språkligt sett tolkas på två sätt. Det första lagtolkningsalternativet innebär att en vanlig skiljeklausul i ett avtal är giltig i den utsträckning den avser det rättsförhållande som avtalet utgör. Klausulen är däremot ogiltig till den del den åsyftar andra anknytande rättsförhållanden.s. 536
4.Den andra lagtolkningen går ut på att ett skiljeavtal är giltigt så snart ett bestämt rättsförhållande utgör föremål för skiljeklausulen. Det betyder att en skiljeklausul i ett avtal blir giltig eftersom den avser ett bestämt rättsförhållande, nämligen det avtal vari skiljeklausulen ingår. Frågan om den giltiga klausulen kan omfatta anknytande rättsförhållanden utgör en avtalstolkningsfråga, inte en giltighetsfråga. En klausul som avser tvister i anledning av ett avtal kan således enligt den andra lagtolkningen gälla också anknytande rättsförhållanden.s. 536
5.Vid sidan av dessa lagtolkningar ligger uppfattningen att ett skiljeavtal i ett kontrakt kan följas av ytterligare ett skiljeavtal grundat på att parterna ingått ett nytt anknytande materiellt avtal. Parterna skulle då konkludent ha godtagit att ett skiljeavtal ska gälla för detta nya avtal i likhet med vad som uttryckligen är föreskrivet i det äldre avtalet. Ett äldre skiljeavtal kan utvidgas till att gälla också det nya kontraktet. Dessa båda former av skiljeavtalsbindningar kräver att det äldre skriftliga skiljeavtalet var känt för båda parter då de ingick det andra materiella avtalet. Dessa frågor om avtalsbindning rör inte frågan om hur man ska tolka den lagregel som gäller identifieringskravet. Dessa avtalsbindningsfrågor ska inte behandlas vidare.s. 536
6.I motiven LSF sägs att den vanligaste typen av skiljeavtal är sådana som avser framtida tvister med anknytning till ett visst rättsförhållande. Enligt motiven går det inte att träffa skiljeavtal beträffande alla framtida tvister parterna emellan. Det tilläggs att skiljeavtalet måste konkretiseras till ett visst rättsförhållande. När detta rättsförhållande är konkretiserat till det avtal i vilket klausulen ingår kan man anse att giltighetskravet är uppfyllt. Därefter får det genom tolkning avgöras om klausulen täcker anspråk grundade på närliggande rättsförhållanden. Motivuttalandena utesluter inte denna uppfattning som ovan betecknats som lagtolkningsalternativ två.s. 536
7.I motiven till LSF anges inte uttryckligen vilket syfte som ligger bakom identifieringskravet. Av doktrinen framgår att kravet skapar ett skydd mot att en part ingår ett avtal utan att kunna överblicka dess långtgående verkningar. Det kan uttryckas så att de ska kunna förutse verkningarna av ett avtal, vilket inte är möjligt om de skulle kunna sluta ett giltigt skiljeavtal som tog sikte på alla mellan dem i framtiden uppkommande avtalstvister oberoende av avtalens art och ekonomiska vikt. Kravet kan också fylla den funktionen att det tvingar fram en viss eftertänksamhet hos parterna. Skyddsfunktionen kan urholkas eller försvagas som en följd av att det anses möjligt att det bestämda rättsförhållandet endast anges på ett underförstått eller implicit sätt.s. 537
8.Om identifieringskravet medger att en skiljeklausul i ett avtal kan omfatta avtalet och därtill knutna utomobligatoriska och avtalsrättsliga rättsförhållanden uppnås vissa fördelar. Tvistefrågorna som rör de olika rättsförhållandena kan då avgöras i ett enda sammanhållet skiljeförfarande. Därmed kan processekonomiska vinster göras i jämförelse med fall då frågorna måste avgöras i både ett skiljeförfarande och en domstolsprocess eller i två eller flera separata skiljeförfaranden. En viktig målsättning med skiljeförfarande anses vara att en tvist kan avgöras slutgiltigt genom ett en-instansförfarande. Om skiljemännen saknar behörighet att pröva en utomobligatorisk grund kommer skiljedomens rättskraft inte att omfatta denna fråga eftersom den ligger utanför deras behörighet. En samtidig eller efterföljande domstolsprocess kan leda till en bifallande domstolsdom trots att skiljedomen innebär att kärandens yrkande ogillats. Avgörs de olika tvistefrågorna rörande de sammanhängande rättsförhållandena i ett förfarande undviks oförenliga avgöranden. En nackdel med att utsträcka skiljemännens behörighet till sammanhängande rättsförhållanden kan vara att en part berövas sin konventionsfästa rätt till domstolsprövning. I internationella förfaranden vill käranden ofta undvika domstolsprövning inför domstolar i det land där svaranden har sitt hemvist.s. 537