1.När förvaltaren utför sitt uppdrag har han eller hon inte bara arvodesreglerna i 14 kap. KL att förhålla sig till. Varje åtgärd som förvaltaren vidtar riskerar även att utlösa ett skadeståndsansvar, vilket kan drabba såväl boet som förvaltaren personligen.s. 62
2.Som framgår under 1.1 och 1.2 ovan är konkursboet det rättssubjekt som primärt agerar i konkursen, medan förvaltaren endast är boets ställföreträdare. Om konkursboet, visserligen till följd av förvaltarens agerande, inte uppfyller en skyldighet, exempelvis leverans av en vara eller vård av tredje mans egendom, kan boet bli skyldigt att utge skadestånd. Det är i första hand konkursboet som ansvarar för de förpliktelser som har uppkommit genom avtal, besittning eller på annat sätt. En skyldighet för boet innebär alltså inte per automatik en skyldighet för förvaltaren. I vissa fall kan det till och med vara så att den generella handlingsnormen i 7 kap. 8 § KL bjuder förvaltaren att medvetet ådra konkursboet skadeståndsansvar, eftersom det är det gynnsammaste alternativet för borgenärerna.s. 62
3.Vid sidan av skadeståndsanspråk mot konkursboet kan anspråk i vissa fall riktas direkt mot förvaltaren. Enligt 17 kap. 1 § KL svarar förvaltaren för skador som han eller hon, vid fullgörande av sitt uppdrag, har tillfogat boet, en konkursborgenär eller gäldenären. Bestämmelsen omfattar alltså inte anspråk från tredje man och inte heller skador som förvaltaren har orsakat i en annan roll än den som konkursförvaltare. För de skadeståndsberättigade finns möjlighet att få ersättning för såväl person- och sakskador som ren förmögenhetsskada. Principerna för bedömning av om skadeståndsskyldighet föreligger är desamma i konkurs som för skadestånd i allmänhet. För ansvar krävs därför att förvaltaren, uppsåtligen eller av oaktsamhet, genom handling eller underlåtenhet, har orsakat skada.s. 63
4.Ifråga om aktsamhetsbedömningen tar den sin utgångspunkt i de handlingsnormer som gäller för den aktuella situationen. Det betyder att skadeståndsskyldighet enligt 17 kap. 1 § KL endast kan uppkomma om förvaltaren åsidosätter en för uppdraget gällande handlingsnorm och därigenom vållar skada för någon som skyddas av bestämmelsen. Uppdragets normer utgör alltså en yttre gräns för skadeståndsregelns omfattning. I konkurs återfinns dessa normer i första hand i 7 kap. KL, men i viss mån även i annan författning.s. 63
5.Förvaltaren kan också ha ett skadeståndsansvar gentemot andra än de personer som räknas upp i 17 kap. 1 § KL. På kontraktsrättslig grund kan ansvar exempelvis uppkomma om förvaltaren i eget namn uppdrar åt ett sakkunnigt biträde att utföra en viss förvaltningsåtgärd och förvaltaren inte fullgör sina avtalsförpliktelser.s. 63
6.Vid utomobligatoriska fall är 2 kap. skadeståndslagen tillämpligt. För att ansvar ska uppkomma i dessa fall, gäller enligt NJA 2006 s. 420 att förvaltaren måste åsidosätta en för uppdraget gällande norm till skydd för tredje man och därigenom vålla skada. Som exempel på en situation som kan medföra utomobligatoriskt ansvar kan nämnas att förvaltaren enligt 7 kap. 23 § eller 24 § KL missköter sin skyldighet att ta hand om och redovisa medel till tredje man.s. 63
7.Frågan om förvaltarens skadeståndsansvar gentemot tredje man har nyligen aktualiserats i ett mål i Svea hovrätt. Ett konkursbo hade i ett tidigare skede vunnit framgång med en talan mot två systrar om återgång av ett delarvskifte. När systrarna senare skulle infria betalningen till konkursboet, avseende bl.a. dödsboets skulder och rättegångskostnader, uppdagades dock att dödsboets skulder hade minskat i väsentlig mån i förhållande till uppgifterna i konkursbouppteckningen (från 159 000 kr till 2 215 kr). Systrarna väckte då skadeståndstalan mot konkursförvaltaren och yrkade att förvaltaren skulle betala 339 975 kr till dem, bl.a. avseende rättegångskostnader i den tidigare processen.s. 64
8.Som grund för talan framhöll systrarna att den tidigare processen hade varit onödig. Förvaltaren hade enligt deras uppfattning varit oaktsam, dels genom att han hade underlåtit att utreda konkursboets skulder, dels genom att han hade underlåtit att höra berörda borgenärer innan talan om återgång av delarvskiftet väcktes. Ifråga om konkursboets skulder ansåg hovrätten att det inte finns någon norm i lag som innebär en skyldighet för förvaltaren att utreda dessa. Beträffande förvaltarens skyldighet att höra berörda borgenärer konstaterade hovrätten visserligen att det finns en handlingsdirigerande norm i 7 kap. 10 § KL, men att denna norm inte gäller till skydd för tredje man. Systrarnas talan lämnades därför utan bifall.s. 64
9.Av skäl som framgår under 2.3.3 och 3.3 ovan bör plikten att vårda tredje mans lösöre inte anses vara en norm för uppdraget. Det får till följd att tredje man inte kan rikta några skadeståndsanspråk direkt mot förvaltaren, utan helt enkelt får nöja sig med ett krav mot konkursboet.s. 64