Stycket

8.Vid sidan av de senaste årens avgöranden kan nämnas ett ärende från 2008. I detta fall konstaterade HD att förvaltarens arbete i anledning av en tvist om förskottsarvode inte kunde anses falla inom ramen för en förvaltares allmänna skyldighet enligt 7 kap. 8 § KL. Det arbete som förvaltaren hade lagt ned på tvisten fick således anses utfört snarare i eget intresse än p.g.a. åliggandena som förvaltare. Arbetet var därför inte ersättningsgillt i konkursen. Samma utgång blev det i NJA 1992 s. 548, där det konstaterades att förvaltarens inställelse som vittne i ett brottmål mot konkursgäldenärens ställföreträdare inte hade varit ägnat att befordra konkursförfarandet. Utöver praxis bör det också nämnas att konkurstillsynen under 2017 har redogjort för sin syn på vilka av förvaltarens brottsefterforskande åtgärder som ska ersättas med arvode i konkursen. 3.3 Metod för fastställande av ersättningsgillt arbete Vid första anblick är den grundläggande principen för vilket arbete som är ersättningsgillt tämligen enkel. Under förutsättning att en faktisk arbetsinsats har utförts är utgångspunkten, vilken ju framgår direkt av det aktuella rekvisitet, att förvaltaren bara har rätt till ersättning för sådana arbetsuppgifter som omfattas av uppdraget. För att i det enskilda fallet få svar på om visst arbete grundar rätt till arvode, behöver man först besvara två centrala frågeställningar.s. 60