Stycket

15.I HFD 2013 ref. 74 hade ett fondbolag anmält till FI att PS hade valts till ledamot av bolagets styrelse. FI beslutade att PS inte uppfyllde de krav som ställdes på styrelseledamöter och att, om PS fortfarande ingick i bolagets styrelse vid en senare angiven tidpunkt, FI kunde besluta om att PS skulle träda ur styrelsen eller återkalla bolagets tillstånd. Som skäl anförde FI bl.a. att PS tidigare hade varit ledamot av styrelsen för HQ AB, moderbolag till HQ Bank AB, vars tillstånd att driva bl.a. bankrörelse hade återkallats. Vid PS’ överklagande gick FörvR på FI:s linje. KamR fann däremot att FI inte hade haft fog för sitt beslut. Efter FI:s överklagade menade HFD:s majoritet att sakfrågan i målet vore huruvida FI hade haft fog för sin bedömning att PS inte uppfyllde kravet på lämplighet. FI hade inte ifrågasatt att PS hade tillräckliga insikter och erfarenheter beträffande fondförvaltning. Vad som hade anförts som skäl för att PS inte uppfyllde lämplighetskravet vore hennes tidigare uppdrag och ansvar som styrelseledamot i HQ AB. I ledningsprövningsärendet hade det inte kommit fram något som visade att PS som styrelseledamot i HQ AB inte skulle ha haft del i ansvaret för det bolagets kontroll och styrning av dotterbolaget HQ Bank AB. Mot den bakgrunden finge inspektionen anses ha haft fog för sin bedömning att PS inte uppfyllde kravet på lämplighet. FI:s överklagande skulle därför bifallas. Justitierådet Bull var av den skiljaktiga meningen att det vanligtvis gäller att en myndighet som finner en enskild olämplig att inneha en viss ställning måste anföra konkreta skäl för att motivera beslutet. Beträffande beslut som innebär inskränkningar i rätten att utöva en verksamhet, t.ex. genom att ett tillstånd återkallas, har ett högre krav på underlag för beslutet tillämpats. Kravet på konkretisering av vilka omständigheter som ligger till grund för ett beslut om en persons lämplighet hade ytterst att göra med den enskildes möjligheter att tillvarata sin rätt, t.ex. vid ett överklagande av beslutet. Prövningen skiljde sig inte på något väsentligt sätt från vad som gäller vid lämplighetsprövning av andra yrkesgrupper med stort samhällsansvar, t.ex. läkare.s. 415