1 · Inledning

1.Att reklamera (inom kontraktsförhållanden) innebär att en avtalspart som anser sig vara utsatt för ett avtalsbrott upplyser den avtalsbrytande parten om detta och samtidigt förbehåller sig rätten att göra gällande påföljder. Reklamation är en rättshandling av stor betydelse och bestämmelser om reklamationsplikt finns i ett flertal lagar inom den kommersiella rätten, bl.a. köplagen (1990:931), konsumentköplagen (1990:932), konsumenttjänstlagen (1985:716), kommissionslagen (2009:865) och jordabalken.s. 376

2.Reklamationsplikten vilar på skäl av både principiell och praktisk natur. Ett exempel på skäl av det förstnämnda slaget är den avtalsmässiga lojalitetsplikten. Skäl av det senare slaget är att möjligheterna att säkra bevisning och i övrigt utreda ett avtalsbrotts omfattning typiskt sett är bättre ju närmare i anslutning till avtalsbrottet utredningen sker. Om en skadelidande part reklamerar för sent får detta ofta negativa följdverkningar för denna; parten kan t.ex. förlora sin rätt att göra gällande påföljd (preklusion) eller så kan rätten till ett eventuellt skadestånd jämkas.s. 376

3.Som följer av det ovan sagda måste en reklamation ske inom en viss frist. Generellt anges i lagbestämmelser om reklamation av fel att en sådan ska göras inom skälig tid från det att den skadelidande parten märkt eller borde ha märkt felet. Vid reklamation av dröjsmål anges istället att den skadelidande parten måste reklamera inom skälig tid efter det att han eller hon fått kännedom om dröjsmålet. Reklamationsfristen består således av två komponenter (i) startpunkten (t.ex. ”från det att den skadelidande parten märkt eller borde ha märkt avtalsbrottet”) och (ii) längden (t.ex. ”inom skälig tid”). Som framgått är startpunkten för reklamationsfristen olika vid fel och dröjsmål.s. 376

4.Reklamationsfristens längd och startpunkt är frågor som är starkt kasuistiska. Ofta fordras en intresseavvägning som kan innefatta ett stort antal faktorer, varav illojalt agerande hos den avtalsbrytande parten har särskilt stor betydelse. Utöver detta är av vikt, vad gäller reklamationsfristens längd, att reklamation typiskt sett inte får ske så pass sent att det medför betydande olägenheter för den avtalsbrytande parten som annars hade kunnat undvikas, eller om den skadelidande parten är konsument.s. 377

5.Frågan om reklamationsfristens startpunkt avgörs främst utifrån den skadelidande partens perspektiv, vilket bl.a. framgår av lokutionen ”märkt eller borde ha märkt avtalsbrottet”. I likhet med vad som gäller för reklamationsfristens längd är det svårt att dra några generella slutsatser vid vilken tidpunkt en skadelidande part märkt eller borde ha märkt ett avtalsbrott. En faktor av stor betydelse torde dock vara vilken sorts avtalsprestation det är fråga om; naturligtvis är skälen starkare att behandla köparen förmånligt vid köp av t.ex. rådgivning i komplicerade frågor än då det är fråga om köp av t.ex. städtjänster.s. 377

6.Huruvida det finns en allmän inomkontraktuell reklamationsplikt (dvs. utanför det lagreglerade området) och dess närmare innebörd har diskuterats ingående i doktrin och praxis. Sammanfattningsvis kan sägas att konsensus vuxit fram att en sådan allmän plikt i och för sig existerar. Oenighet råder dock bl.a. om frågan när reklamationsfristen börjar löpa (vid fel) och om vad rättsföljden är vid för sent gjord reklamation.s. 377

7.Den senaste tiden har inneburit en intensiv praxisbildning rörande den inomkontraktuella reklamationsplikten vad gäller dess existens, dess längd, dess startpunkt vid fel och vad rättsföljden blir av för sent gjord reklamation. I det följande kommer först ett antal avgöranden av intresse för ovan nämnda frågor att återges varpå frågorna kommer att analyseras mot bakgrund av avgörandena. Analysen beträffande frågan om reklamationsfristens startpunkt kommer dock att bli friare, och därmed ges större utrymme, bl.a. genom att avgörandena i större utsträckning kopplas till vad som har anförts i doktrin. Skälet till detta är att praxis inte är enhällig i denna fråga.s. 377