NJA 2018 s. 350 p. 5.
Hänvisas från p. 4 (s. 355)
4.Många individer har legala ställföreträdare i form av god man eller förvaltare. Ställföreträdarna har ofta långtgående behörigheter och hanterar stora ekonomiska tillgångar. Trots det har reglerna om ställföreträdarskap för vuxna tilldragit sig begränsad rättslig uppmärksamhet. Det finns endast ett fåtal rättsfall från högsta instans, och sparsamt med rättsvetenskapliga analyser. Frågan om behov av förvaltarskap har inte prövats av HD sedan 1992. NJA 2018 s. 350 är därför ett mycket välkommet avgörande. Ett antal frågor lämnas dock obesvarade i avgörandet. Istället för att klargöra principiellt viktiga frågor med bäring på hur regleringen ska tolkas och i vilka situationer som förvaltarskap (inte) får anordnas, ansåg HD att den ”huvudsakliga frågan är hur en domstol ska förhålla sig till utredningen i ett ärende rörande anordnande av förvaltarskap”. Ett fullgott beslutsunderlag är visserligen av stor vikt för att avgöra om någon är i behov av ett förvaltarskap, men för att kunna bedöma underlagets kvalitet måste det i första hand stå klart i vilka situationer som förvaltarskap behövs och vad utredningen således behöver utvisa.s. 355