4 · Ideella föreningar

1.4.1 Kompetensöverskridande 4.1.1 Styrelsens befogenhetsöverskridande I RH 2008:74 prövades fråga om giltigheten av en fastighetsöverlåtelse, som stred mot en ideell förenings ändamål. Hovrätten gjorde i målet ett par mer principiella uttalanden angående befogenhetsöverskridanden i en ideell förening och bedömningen av ond tro hos tredje man. Föreningen hade enligt stadgarna till uppgift att anskaffa och bibehålla en bygdegård och hade 1998 anskaffat en fastighet för ändamålet. Fastigheten såldes sedermera enligt beslut av styrelsen. Inskrivningsmyndigheten avslog lagfartsansökan med motiveringen att överlåtelsen var ogiltig på grund av bristande behörighet hos styrelsen. Hovrätten uttalade inledningsvis att den som är ställföreträdare för en ideell förening är bunden av föreningens stadgar, att de bestämmelser rörande målsättning och verksamhetsföremål som finns i föreningens stadgar i princip får antas ange de yttre gränserna för ställföreträdarens befogenhet samt att om en ställföreträdare för en ideell förening ingår avtal som strider mot verksamhetsföremålet eller syftet, är avtalets giltighet beroende av avtalsmotpartens goda tro. Vidare framhölls att avtalsmotparten i allmänhet på egen risk torde få skaffa sig kännedom om en icke registrerad ideell förenings ändamål eller verksamhetsföremål. Avtalsmotparten kan dock vara i god tro beträffande avtalets förenlighet med verksamhetsföremålet eller syftet, då det många gånger kan vara svårt att bedöma huruvida ett avtal falller innanför eller utanför verksamhetsföremålet eller syftet. I målet ansågs överlåtelsen av fastigheten som ”uppenbarligen stridande mot föreningens stadgade ändamål”. Vidare ansågs att det var fråga om ”ett så klart överskridande av det ändamål som följer av stadgarna att [avtalsmotparten, författarens anmärkning] inte med framgång kan åberopa god tro”. Vid denna bedömning var det enligt hovrättens mening även uppenbart att förvärvet var ogiltigt. 4.2 Likvidation och konkurs 4.2.1 Kallelse på okända borgenärer I NJA 2008 s. 255 medgavs inte en ideell förening under likvidation rätt att ansöka om kallelse på okända borgenärer. Som skäl för sitt ställningstagande angav HD att likvidatorn visserligen ibland kan sakna möjlighet att överblicka omfattningen av föreningens skuldsättning, men att möjligheten att genom kallelse på okända borgenärer utverka preklusion i enlighet med 6 § lag (1981:131) om kallelse på okända borgenärer innebär en betydande förmån för gäldenären och en väsentlig inskränkning i borgenärernas rätt. Då preklusion av en fordran innebär en rättsförlust borde sådan rättsverkan av en kallelse på okända borgenärer enligt HD som regel fordra lagstöd, något som saknas för ideella föreningar. I målet gjordes ett principiellt uttalande rörande analogier till de regler som gäller för ekonomiska föreningar. Med hänvisning till NJA 1958 s. 438 konstaterade HD att stor försiktighet bör iakttas i fråga om sådana analogier med tanke på att ideella föreningar kan vara av mycket skiftande slag.s. 1160