Närliggande

5.I NJA 2008 s. 765 ansågs en samfällighetsförening, som förvaltade en anläggningssamfällighet, kunna företräda samfällighetens delägare vid en förrättning enligt 49 § anläggningslagen (1973:1149). Skälet härtill var att föreningens medverkan som rättighetshavare vid förrättningen ansågs omfattad av föreningens verksamhetsändamål, att förvalta anläggningen. 3.3.2 Medlems röstetal vid fråga av ekonomisk betydelse Av 49 § första stycket lag om förvaltning av samfälligheter framgår att röstberättigad medlem som är närvarande vid föreningsstämma har en röst, oavsett om vederbörande äger en eller flera delägarfastigheter. Ett undantag från denna huvudregel gäller dock i fråga som har ekonomisk betydelse. I sådana fall ska, enligt andra meningen samma bestämmelse, medlemmarnas röstetal i stället beräknas efter delägarfastigheternas andelstal, om en medlem begär det. I rättsfallet NJA 2001 s. 848 prövades om frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamöter ska anses utgöra en sådan fråga av ekonomisk betydelse som föranleder en tillämpning av andelstalsmetoden (på begäran av medlem). HD konstaterade att ett beslut i fråga om en skadeståndstalan mot en styrelseledamot är ett sådant beslut som har ekonomisk betydelse för medlemmarna. Härefter fortsatte HD med att konstatera att frågan om ansvarsfrihet har ett nära samband med frågan om skadestånd, att det förhållandet att ansvarsfrihet vägrats normalt är en förutsättning för att en skadeståndstalan ska kunna föras och att ett beslut om att bevilja ansvarsfrihet normalt innebär att föreningen avstår från möjligheten att framställa krav på skadestånd mot styrelseledamöterna. Domstolen framhöll vidare att styrelsens sätt att handha förvaltningen är av särskilt stor betydelse i en samfällighetsförening, eftersom medlemmarna i en samfällighetsförening är skyldiga att betala de medel som behövs för föreningens utgifter, inklusive eventuella extra debiteringar. Mot bakgrund härav konstaterade HD att ett beslut om ansvarsfrihet måste anses ha en sådan reell ekonomisk betydelse som avses i 49 § första stycket lag om förvaltning av samfälligheter, vilket får till följd att andelstalsmetoden ska tillämpas på begäran av en medlem. 3.3.3 Kompetensöverskridande I rättsfallet NJA 2010 s. 350 behandlades två principiellt intressanta frågor. Den ena rörde frågan hur ett förrättningsbeslut bör tolkas, det vill säga vilka tolkningsmetoder som bör användas, och den andra vilken kompetens föreningsstämman har ifråga om tillägg och ändringar av förrättningsbeslut om fördelningsgrund för debitering. Vad först avser den sistnämnda frågan konstaterade HD att stämman inte har någon kompetens att besluta om grunder för fördelning av driftskostnader för en gemensamhetsanläggning, eller att besluta om ändringar i eller tillägg till fördelningsgrunder som har fastställts genom en lantmäteriförrättning. I fråga om tolkningen av förrättningsbeslutet fastställde HD att objektiva tolkningsmetoder ska tillämpas, vilket innebär att det ska tolkas ”på grundval av främst beslutets ordalydelse och kontext samt i ljuset av kraven på rättvis fördelning och förutsebarhet”. Det framhölls vidare att förhållanden som var kända vid beslutet och som kan antas ha haft betydelse för detta kan beaktas, men att myndighetsrepresentantens avsikt i princip saknar betydelse. Inte heller ska enligt HD efterföljande omständigheter, såsom hur beslutad fördelningsgrund kommit att tillämpas, tillmätas betydelse. I målet ansågs stämman ha agerat utanför sin kompetens genom att fatta beslut om en extradebitering av avgift för fjärrvärme för hus som byggts till. Av förrättningsbeslutet framgick att fördelningsgrunden baserades på ”husstorlekar”, vilket enligt HD fick anses ta sikte på husstorlekarna vid förrättningsbeslutet. 3.3.4 Klander av stämmobeslut med mera I rättsfallet RH 2008:56 prövades bland annat frågor rörande klander och innebörden av ett beslut om ansvarsfrihet. Hovrätten konstaterade att ett ansvarsfrihetsbeslut kan klandras, men endast på den grunden att beslutet inte har tillkommit i behörig ordning, eller att det strider mot en författning eller föreningens stadgar. Domstolen fastställde vidare att ett stämmobeslut om att godkänna styrelsens resultat- och balansräkning kan klandras, men att detsamma inte gäller de bakomliggande dispositioner och beslut av styrelsen som räkenskaperna grundar sig på. Denna bedömning kan inte ifrågasättas, eftersom styrelsens beslut och åtgärder inte kan klandras. Härtill konstaterade hovrätten att ett beviljande av ansvarsfrihet inte innebär att stämman i sak ”godkänner varje av styrelsen vidtagen åtgärd utan att styrelsens förvaltning övergripande befinns godtagbar” samt att när ett beslut om ansvarsfrihet har fattats enhälligt utan någon reservation kan ansvar inte längre utkrävas av styrelsen. Innebörden av det sistnämnda ställningstagandet får anses något oklar bland annat mot bakgrund av de undantag som finns ifråga om verkan av beviljad ansvarsfrihet, såsom till exempel om stämman i väsentliga hänseenden inte har fått fullständig och korrekt information om de åtgärder talan grundas på, eller om det förekommit en brottslig gärning. Dessa undantag måste rimligen gälla oavsett om ansvarsfriheten beviljats genom enhälligt beslut eller erforderlig majoritet.s. 1158