Se till exempel NJA 1906 s. 423 och NJA 1906 s. 505. I rättsfallet NJA 1997 s. 168 uppkom fråga om två enskilda styrelseledamöter i ett bolag hade rätt att i eget namn överklaga ett konkursbeslut. HD konstaterade att styrelseledamöterna saknade behörighet därtill. Av rättsfallet NJA 1995 s. 437 framgår att en ensam firmatecknare har samma behörighet som styrelsen att företräda bolaget gentemot tredje man. 1 2 Se till exempel Andersson med flera, Aktiebolagslagen, en kommentar, Zeteo 2019-07-30, kommentaren till 8 kap. 35 § punkten 2 med vidare hänvisningar. 13 I rättsfallen NJA 1994 s. 664 I och II ansågs dock en suppleant ha inträtt som ställföreträdare när bolaget saknade ordinarie styrelseledamot respektive denne hade blivit obehörig. 14 Se Åhman, Styrelsen som aktiebolagets ställföreträdare inför domstol, s. 852. Rättsfallet har även kritiserats av Stattin, D., Om bolagsföreträdares befogenhetsöverskridande, Uppsala 2007, s. 43 ff. Konkursförvaltare i moderbolag kan inte företräda dotterbolag inför domstol enligt RH 1992:41. Se även RH 1997:88. 1 5 Motsvarande bestämmelser finns i 8 kap. 15 respektive 21 §§ aktiebolagslagen. 16 Se för närliggande frågor NJA 1994 s. 664 I och II och RH 1997:88. 1 7 I rättsfallet NJA 1990 s. 286 fastställde HD att ”ett i behörig ordning justerat protokoll från bolagsstämma äger vitsord i fråga om beslutets innehåll, såvida det ej i särskild rättegång visats att beslutet haft annat innehåll än det protokollförda”. 18 Frågan om verkan av brister i ett styrelseval och om intervention med mera har också berörts i rättsfallen NJA 1960 s. 52, NJA 1998 s. 419 och NJA 2015 s. 466. 1 9 Se även NJA 1913 s. 354 och NJA 1993 s. 605. 20 Motsvarande bestämmelse fanns i 8 kap. 25 § 1975 års aktiebolagslag. 21 Frågan om innebörden av begreppet löpande förvaltningen och därmed verkställande direktörens behörighet har tidigare prövats av HD i rättsfallen NJA 1958 s. 186, NJA 1968 s. 375, NJA 1995 s. 437 och NJA 1997 s. 168 samt av hovrätten i RH 1995:87. 22 Se till exempel Åhman, O., Behörighet och befogenhet i aktiebolagsrätten, Ak. Avh., Uppsala 1997, s. 582 ff. och Andersson med flera, Aktiebolagslagen, en kommentar, Zeteo 2019-07-30, kommentaren till 8 kap. 29 § punkten 1. 23 Se prop. 1997/98:99 s. 222. Motsvarande bestämmelse finns nu i 8 kap. 29 § aktiebolagslagen. 24 Se RH 1995:87, som gällde ett mål om avhysning av hyresgäst i ett fastighetsbolag. 2 5 Fråga om ogiltighet vid aktieteckning och vissa närliggande frågor aktualiserades även i det så kallade emissionsgarantimålet, NJA 2016 s. 107. 26 Motsvarande bestämmelser finns nu i 13 kap. 27–30 §§ aktiebolagslagen. 27 Prop. 1975:103 s. 298. 28 Se Karlgren, Hj., Några aktierättsliga anteckningar i anledning av ett par rättsfall, SvJT 1938 s. 187 ff., s. 198. 2 9 Nerep, E., med flera synes vara av annan uppfattning, dock med en enligt min mening tvivelaktig motivering, se Aktiebolagslag (2005:551) 13 kap. 13 §, Lexino 2018-06-26 punkten 3.2. 30 Den fråga som behandlas i rättsfallet har kommenterats kort av Sandström, som påpekar att rättsläget ser annorlunda ut i dansk och tysk rätt (se Sandström, T., Svensk aktiebolagsrätt, 6 u., Stockholm 2017, s. 121). 31 Motsvarande bestämmelse finns nu i 22 kap. 24 § första stycket aktiebolagslagen. 32 Lagen har ersatts av delgivningslag (2010:1932). 33 Se även NJA 1996 s. 330 rörande delgivning av påkallelseskrift. 34 Motsvarande bestämmelse finns nu i 25 kap. 50 § första stycket aktiebolagslagen. 35 Se till exempel HD:s uttalande i NJA 1979 s. 700 på s. 704, NJA 1982 s. 820 I och II och NJA 1999 s. 237. 36 Se bland annat NJA 1954 s. 421, NJA 1974 s. 13, NJA 1979 s. 700, NJA 1988 s. 110, AD 1993 nr 9 och 10, NJA 1996 s. 459, NJA 1998 s. 608 och NJA 2005 s. 167 (se nedan). 3 7 Jfr NJA 2000 s. 144, där HD framhöll att aktieägarnas intresse av att kunna tillgodogöra sig en tillgång tillhörande bolaget inte kräver att bolaget tillerkänns partshabilitet. Det noterades härvid att tillgången efter bolagsstämmobeslut om likvidation och utseende av likvidator kan utskiftas till aktieägarna med samäganderätt eller till ett av aktieägarna ägt bolag och att aktieägarna eller det nya, gemensamt ägda bolaget därefter kan väcka talan angående tillgången. Mot bakgrund härav kom HD fram till att det inte fanns skäl att tillerkänna ett aktiebolag som upplösts genom en underskottskonkurs en mer omfattande partshabilitet genom att inleda likvidation än bolaget annars skulle ha haft. 3 8 Den 1 juli 2004 blev PRV:s bolagsavdelning en egen myndighet, Bolagsverket. 39 Hänvisning skedde till rättsfallen NJA 1979 s. 237, NJA 1986 s. 94, NJA 1986 C 146, NJA 1996 s. 459 och NJA 1999 s. 237. 40 Motsvarande bestämmelse finns i 25 kap. 50 § första stycket 2 aktiebolagslagen. 41 Hänvisning skedde till rättsfallen NJA 1999 s. 237 och NJA 2001 s. 144 (se ovan). 42 Se också RH 2004:33 ovan. HD hänvisade till rättsfallen NJA 1996 s. 46, NJA 1999 s. 777 och NJA 2000 s. 479. 4 3 Motsvarande bestämmelse finns nu i 9 kap. 3 § aktiebolagslagen, 44 Motsvarande bestämmelser finns nu i 25 kap. 13–20 §§ aktiebolagslagen. 45 Jfr RH 1996:114, där omständigheterna var annorlunda, men där ansvar för förpliktelser enligt stadgandet ålades styrelseledamöterna. 46 Se prop. 2000/01:150 s. 44. Lindskog behandlar frågan om rättelse i Kapitalbrist i aktiebolag, Zeteo 2018-11-28, punkten 10.3. Se även Andersson med flera, Aktiebolagslagen, en kommentar, Zeteo 2019-07-30, kommentaren till 25 kap. 18 § punkterna 1 och 5. Den närliggande frågan om ansvarsperiodens upphörande behandlas i rättsfallen NJA 2012 s. 858 (ansvarsperioden upphör vid framläggande av en årsredovisning som utvisar att det finns full täckning för aktiekapitalet), NJA 2018 s. 202 (ansvarsperioden upphör vid konkursbeslut) och NJA 2018 s. 1038 (ansvarsperioden upphör inte vid beslut om företagsrekonstruktion). 4 7 Motsvarande bestämmelser finns nu i 25 kap. 13–20 §§ aktiebolagslagen. 48 Se prop. 1990/91:198 s. 8 och 16. 49 Betydelsen av faktisk återhämtning och kraven på kapitaltäckningsåtaganden behandlades närmare i rättsfallet NJA 1988 s. 620. Se även NJA 1942 s. 696. 50 Motsvarande bestämmelser finns nu i 25 kap. 13–20 §§ aktiebolagslagen. 5 1 Se även RH 2015:42. Jfr NJA 2005 s. 44 (se punkten 6.5 nedan), där HD konstaterade att de ”skäl som talar emot sådan tillämpning av den berörda regeln om accessorisk preskription är så starka att denna, trots sin generella avfattning, inte bör anses tillämplig i fall då huvudgäldenären är ett aktiebolag och aktiebolaget blivit upplöst innan fordringen preskriberats mot bolaget”. 52 Hänvisning skedde till NJA 1997 s. 250. 53 Motsvarande bestämmelser finns nu i 25 kap. 13–20 §§ aktiebolagslagen. 5 4 Hänvisning skedde till NJA 1988 s. 620. 55 I rättsfallet NJA 2012 s. 858 behandlas ansvaret för en nytillträdd styrelseledamot och i NJA 2014 s. 892 ansvaret för en avgående styrelseledamot. Se även NJA 2014 s. 948, där borgenärens vetskap om styrelsens underlåtenhet påverkade styrelseledamotens ansvar. 5 6 Motsvarande bestämmelser finns i 29 kap. 9 § aktiebolagslagen. 5 7 Se även NJA 1990 s. 286. 58 HD hänvisade till NJA 1975 s. 575, NJA 1976 s. 599, NJA 1989 C 100 och NJA 1990 s. 286. 59 Se för en redogörelse av den debatt som förts i frågan Båvestam, U., Om bolagsstämmans ansvarsfrihetsbeslut, Festskrift till Lars Pehrson, Stockholm 2016, s. 63 ff. Se även Andersson med flera, Aktiebolagslagen, en kommentar, Zeteo 2019-07-30, kommentaren till 29 kap. 7 § punkten 2, som dock uttalar sig något motstridigt i frågan. Jfr Nerep med flera, Aktiebolagslag (2005:551) 29 kap. 7 §, Lexino 201806-26 punkten 2.2 med vidare hänvisningar. 6 0 Motsvarande bestämmelser finns nu i 29 kap. aktiebolagslagen. 61 Hänvisning skedde här till rättsfallen NJA 1998 s. 734, NJA 1960 s. 243 och NJA 1926 s. 185. 6 2 Motsvarande bestämmelse finns nu i 29 kap. 5 § aktiebolagslagen. 63 Hänvisning skedde till rättsfallen NJA 1947 s. 612, 1960 s. 529 och 1983 s. 441. Rättsfallet har kommenterats, om än mycket kort, av Dotevall, R., Bolagsledningens skadeståndsansvar, 3 u., Stockholm 2017, s. 237. 6 4 Motsvarande bestämmelse finns nu i 21 kap. 5 § aktiebolagslagen (förvärvslåneförbudet). 65 Straffmätning vid brott mot låneförbudet har tidigare behandlats av HD i NJA 1986 s. 56. 66 Se även NJA 1945 s. 341 och NJA 1945 s. 454. 6 7 Se angående bolagsbegreppet till exempel, Johansson, S., Svensk associationsrätt i huvuddrag, 12 u., Stockholm 2018, s. 32 ff. och Lindskog, S., Lagen om handelsbolag och enkla bolag, en kommentar, 3 u., Stockholm 2019, s. 38. 68 Se till exempel Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, s. 106. 69 Se bland annat Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, s. 229. 7 0 Hänvisning skedde till rättsfallen NJA 1994 s. 607 och RÅ 1988 ref. 29. 71 Se NJA 1989 s. 92. 72 Se även det ovan redovisade rättsfallet NJA 2004 s. 3. Se prop. 1979/80:143 s. 125 f. 7 4 Se Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, fotnoterna 2119 och 2128. 7 5 Se Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, s. 657 f. Se även Stéen, A., Uteslutning av handelsbolagsman, JT 2002–03 s. 909 ff. 76 Se Nial, H. & Hemström, C., Om handelsbolag och enkla bolag, 4 u., Stockholm 2008, s. 299. Jfr Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, s. 736. 7 7 Hänvisning skedde till NJA 1982 s. 738. 78 Se NJA 1992 s. 110. 7 9 Hänvisning skedde till NJA 1902 s. 279, NJA 1984 s. 917och NJA 1992 s. 110. 80 Ifråga bostadsrättsföreningar och samfällighetsföreningar behandlas endast sådana rättsfall som rör associationsrättsliga frågeställningar. 81 Någon motsvarande rätt till förtida utträde finns som framgår nedan inte i lag (2018:672) om ekonomiska föreningar. 82 Motsvarande gäller i aktiebolag och det får anses vara en mycket god ordning, då det skulle bli omöjligt att bedriva affärsverksamhet om förvaltningsbeslut skulle kunna klandras av medlemmar/ägare. Se RH 2008:56 som kommenteras nedan. 8 3 I rättsfallet RH 2001:24 hade i samma fall konstaterats att hyresnämndens godkännande i och för sig krävdes. 8 4 Se för en utförlig redogörelse och analys av likhetsprincipen och generalklausulen bland annat Andersson, J. och Pehrson, L., Likhetsprincipen och generalklausulerna, Svernlöv, C. (red.), Aktiebolagslagens minoritetsskydd, Stockholm Centre for Commercial Law, skriftserie nr 7, s. 109 ff. 8 5 Samma utgång i Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 11 februari 2009 i mål T 376-08 som rörde påstådd olikabehandling av en ordförande och Svea hovrätts dom den 13 april 2010 i mål T 6617-08 som rörde bullerplank. 86 Hovrätten över Skåne och Blekinge prövade tillämpningen av likhetsprincipen i en fråga av direkt ekonomisk betydelse för medlem i dom den 11 februari 2009 i mål T 376-08. 87 Se prop. 1990/91:92 s. 122. 8 8 Denna fråga behandlades även i NJA 2013 s. 117. 89 Se NJA 1936 s. 684, NJA 1939 A 136, NJA 2013 s. 117 och HD:s dom den 28 juni 2019 i mål T 2984-18. 9 0 I rättsfallet NJA 2015 s. 939 intog HD i ett liknande fall en påfallande sträng syn på frågan om vad som omfattas av en samfällighetsförenings ändamål. 91 Hänvisning skedde till NJA 1983 s. 188. 9 2 Hänvisning skedde till NJA 1984 s. 215 och NJA 1984 s. 595. 9 3 Under denna rubrik behandlas rättsfall som i någon mån har en associationsrättslig anknytning. 94 Dold samäganderätt har tidigare behandlats i rättsfallen NJA 1960 s. 454, NJA 1980 s. 705, NJA 1981 s. 693, NJA 1982 s. 589, NJA 1985 s. 615, NJA 1993 s. 324, NJA 2004 s. 397 och NJA 2008 s. 826. 9 5 Hänvisning skedde till NJA 1970 s. 294 och NJA 1990 s. 460. 9 6 Motsvarande bestämmelse finns nu i 29 kap. 13 § aktiebolagslagen. 97 Lagen har nu ersatts av delgivningslag (2010:1932). 98 Hänvisning skedde till rättsfallen NJA 1926 s. 281, NJA 1937 s. 579, NJA 1949 s. 164, NJA 1958 s. 422, NJA 1972 s. 246, NJA 1975 s. 638, NJA 1979 s. 769, NJA 1980 s. 197, NJA 1986 s. 217, NJA 1986 s. 409, NJA 1988 s. 86, NJA 1989 s. 671, NJA 1995 s. 367, NJA 1996 s. 52, NJA 1998 s. 545, NJA 2000 s. 88 och NJA 2007 s. 9. 9 9 Hänvisning skedde i målet till rättsfallen NJA 1996 s. 46, NJA 1999 s. 777 och NJA 2000 s. 479.
Hänvisas från p. 1 (s. 1127)
1.1.1 Aktierna 1.1.1 Godtrosförvärv av aktier I rättsfallet RH 2004:77 behandlades främst frågan om godtrosförvärv av aktier. Ett aktiebolag hade sålt aktier i ett annat bolag, trots att aktierna ägdes av en annan person. Aktiebreven var sedan länge försvunna och ett dödningsförfarande pågick. Frågan var om köparen hade gjort ett godtrosförvärv, trots att aktiebreven inte hade traderats. Hovrätten redogjorde först för bestämmelserna om godtrosförvärv vid försäljning av aktier i 3 kap. 6 § 1975 års aktiebolagslag (1975:1385) med hänvisningar till 13, 14 och 22 §§ skuldebrevslagen (1936:81). Det noterades att det av dessa bestämmelser följer att ett par allmänna förutsättningar måste vara uppfyllda för att ett godtrosförvärv av aktier vid en försäljning ska kunna uppkomma: (i) säljaren ska ha formell legitimation, innebärande att säljaren, enligt bolagets påskrift på de relevanta aktiebreven, i aktieboken ska vara införd som ägare till aktierna, (ii) säljaren ska ha aktiebreven i sin besittning och (iii) aktiebreven ska traderas till köparen. Ett annat krav är att köparen inte kände till att säljaren saknade rätt att överlåta aktierna och att säljaren inte heller åsidosatte den aktsamhet som efter omständigheterna skäligen bort iakttas. Det konstaterades att de uppställda reglerna främst motiveras av intresset för tryggheten i omsättningen. Mot bakgrund av att aktiebreven var förkomna och därmed inte hade traderats ansågs ett godtrosförvärv inte ha uppkommit. 1.1.2 Likhetsprincipen och generalklausulen I Svea hovrätts dom den 8 maj 2007 i mål T 1438-05 prövades frågan om tillämpning av den så kallade generalklausulen i 9 kap. 37 § 1975 års aktiebolagslag i samband med en företrädesemission. Enligt generalklausulen får bolagsstämman inte fatta beslut som är ägnat att ge en aktieägare eller annan en otillbörlig fördel till nackdel för bolaget eller annan aktieägare. Otillbörlighetskravet innebär att bestämmelsen ska tillämpas med viss försiktighet. Det i målet aktuella bolaget hade tre aktieägare som alla ägde en tredjedel var av aktierna. På en bolagsstämma fattades beslut om en nyemission med företrädesrätt för aktieägarna, innebärande att för varje aktie i bolaget skulle tre nya aktier få tecknas och det till en mycket förmånlig teckningskurs. En av aktieägarna klandrade stämmobeslutet på den grunden att det stred mot generalklausulen. Aktieägaren hänvisade till att hon inte hade möjlighet att delta i emissionen på grund av sin dåliga ekonomi, vilket de övriga, kapitalstarka ägarna kände till. Till följd härav skulle hon drabbas av en kraftig utspädning av sitt ägande, så till den grad att hon efter emissionen skulle inneha mindre än tio procent av aktierna i bolaget. Emissionens enda syfte var enligt henne att spä ut hennes ägarandel i bolaget. Hovrätten kom fram till att utrymmet för att tilllämpa generalklausulen i samband med företrädesemissioner är mycket begränsat. Domstolen ansåg det inte styrkt att emissionen skulle ge de två kapitalstarka ägarna otillbörliga fördelar till nackdel för minoritetsägaren. Minoritetsägaren lyckades således inte motbevisa påståendet att nyemissionen skulle leda till ekonomiska fördelar för bolaget. Situationen i det i målet aktuella bolaget torde inte vara alldeles ovanlig. Som framgår av rättsfallet innebär otillbörlighetsrekvisitet att det normalt bör vara mycket svårt att vinna framgång med en talan som rör brott mot generalklausulen i samband med en företrädesemission, eftersom det ofta torde vara svårt att motbevisa ett påstående om att bolaget har ett kapitalbehov. Bolaget behöver ju inte ha en ansträngd finansiell ställning för att ha ett kapitalbehov. Ett kapitalbehov kan istället motiveras av en planerad expansion av verksamheten, eller ett ökat investeringsbehov. För det fall en minoritetsägare emellertid (mot förmodan) kan bevisa att något kapitalbehov inte alls föreligger, utan att det enda syftet med en nyemission verkligen är att spä ut en eller vissa ägares andelar, bör dock generalklausulen kunna tillämpas. 1.2 Företrädarskap och kompetensöverskridande 1.2.1 Företrädarskap Av 8 kap. 35 § första stycket aktiebolagslagen framgår att styrelsen företräder bolaget och tecknar dess firma. Det krävs inte att en fulltalig styrelse företräder bolaget, utan tillräckligt är att en beslutande eller en beslutför styrelse företräder bolaget. En beslutför styrelse är således en behörig ställföreträdare för bolaget. Av 8 kap. 21 § första stycket aktiebolagslagen följer att styrelsen är beslutför om mer än hälften av samtliga ledamöter är närvarande, om inte ett högre antal anges i bolagsordningen. Som styrelsens beslut gäller enligt 22 § samma kapitel den mening som mer än hälften av de närvarande röstar för eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder, förutsatt att inte bolagsordningen föreskriver särskild röstmajoritet. Under vissa förutsättningar räcker det att en beslutande styrelse företräder bolaget. De styrelseledamöter i en beslutför styrelse som har fattat ett beslut med iakttagande av aktiebolagslagens regler för beslutsfattande har således också rätt att företräda bolaget i frågan. I rättsfallet NJA 2005 s. 729, som rörde överklagande av konkursbeslut, tog HD dock saken ett steg längre. I det fallet var omständigheterna som följer. Av registerutdrag framgick att styrelsen för det aktuella bolaget skulle bestå av två ledamöter och en suppleant. Vid överklagande av ett konkursbeslut bestod styrelsen emellertid endast av en ordinarie ledamot, M.D., som även var ordförande, och en suppleant. HD konstaterade att för styrelsebeslut fordrades såväl den ordinarie ledamotens som den inträdande suppleantens närvaro, men då M.D. i egenskap av ordförande hade utslagsröst ansågs M.D. ha varit behörig att företräda bolaget i samband med överklagandet. Bolagets överklagande skulle därmed enligt HD ha prövats av hovrätten. HD synes således ha likställt ett agerande av ordföranden i en styrelse med två personer med att en beslutför (eller en beslutande) styrelse företrätt bolaget. I enlighet med vad som anförts ovan kan dock ifrågasättas om det inte borde ha uppställts ett krav på att domstolen borde ha förelagt ordföranden att styrka sin behörighet att företräda bolaget genom att förete ett styrelseprotokoll, av vilket framgick att ett möte avhållits där de båda styrelseledamöterna (ordföranden och suppleanten) närvarat. Även om ordföranden i kraft av sin utslagsröst hade majoritet i styrelsen fanns det nämligen inget som visade att frågan hade behandlats av en beslutför styrelse. Domslutet får anses pragmatiskt och det är osäkert hur långt prejudikatvärdet sträcker sig. Sannolikt bör det inte utsträckas till fall där styrelsen består av ett högre jämnt antal ledamöter än två.s. 1127