NJA 2013 s. 1210 genom hänvisningen till det särskilda yttrandet i NJA 2013 s. 842.
Hänvisas från p. 4 (s. 108)
4.I den nationella kontexten brukar motsvarande utgångspunkter i rättstillämpningssituationer ofta uttryckas så att endast uppenbart felaktiga bedömningar medför skadeståndsansvar enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen. I senare praxis har Högsta domstolen utvecklat detta genom att understryka att bedömningen ska göras nyanserat och i fråga om domstols rättstillämpning ta sin utgångspunkt i de skäl som domstolen har angivit. Frågan blir då om domstolen har resonerat på ett rimligt försvarbart sätt. Det faktiska utrymmet för att en skadeståndsgrundande normavvikelse ska anses föreligga är begränsat i de fall då bedömningsutrymmet av något skäl är stort. Om det i stället gäller tillämpning av konkreta förfarandebestämmelser eller en klar handläggningsregel som är uppställd i den enskildes rättssäkerhetsintresse kan det ställas högre krav på strikt efterlevnad än vid motsvarande tillämpning av abstrakta materiella rättsnormer.s. 108