Stycket

19.Av det senare rättsfallet NJA 2016 s. 994 följer att samma utgångspunkt gäller när det är ett aktiebolag som har anställt utlänningen. Det avgörande är att avgiften och företagsboten riktas mot (eller snarare skulle komma att riktas mot) samma rättssubjekt. I rättsfallet öppnas också för att det kan finnas situationer där omständigheterna är särskilt försvårande och den schabloniserade avgiften framstår som mindre väl avpassad och otillräcklig (ett exempel anges vara att en näringsidkare mer systematiskt anställer utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige). 5.7.3 Näringsförbud I ”Hårförlängningsverksamheten” NJA 2018 s. 431 ansågs en person som mottagit nio uppdrag under cirka fyra månader ha återkommande mottagit uppdrag i den mening som avses i 11 § 12 lagen (2014:836) om näringsförbud. I rättsfallet ges också vissa riktlinjer för hur ett näringsförbud ska förlängas. Det framhålls att en förlängning, enligt förarbetena, som regel bör motsvara den tid som överträdelsen har pågått. Samtidigt bör överträdelsetiden inte ges ett direkt genomslag på så sätt att man bryter ner förlängningen i veckor eller månader. En rimlig utgångspunkt anges vara att förlängningstiden som utgångspunkt inte bör understiga ett år. Om emellertid överträdelsen har skett precis i slutet av förbudstiden kan det finnas skäl att begränsa förlängningen till ett halvår.s. 1117