Stycket

14.Enligt NJA 2016 s. 202 ska man vid bestämmande av det belopp som ska förklaras förverkat som utbyte vid överlåtelse av narkotika normalt göra avdrag för inköpskostnader. Enligt tidigare praxis har Högsta domstolen haft som utgångspunkt att hela vederlaget i och för sig kan förverkas, men att utgifter för förvärvet bör beaktas vid bedömningen av om det vore uppenbart oskäligt att förverka hela vederlaget (varvid inköpskostnader typiskt sett ska dras av från vederlaget). I linje med denna praxis följer av 2016 års rättsfall — fast, som det får förstås, på ett mer direkt sätt än tidigare — att avdrag ska göras för inköpskostnader. Övriga utgifter och kostnader för försäljningen bör inte beaktas i vidare mån än att de kan motivera en viss avrundning nedåt av det belopp som förklaras förverkat. Av rättsfallet följer också att sedvanliga regler om bevisbörda i brottmål inte ska tillämpas vad gäller nettoförtjänsten, utan här finns utrymme för domstolen att uppskatta nettoförtjänsten om bevisning inte har kunnat föras eller detta skulle vara förenat med alltför stora svårigheter. Rättsfallet har kommenterats av Gustaf Almkvist i JT 2016–17 s. 700 ff.s. 1116