Stycket

47.Enligt Högsta domstolen borde de principer som dragits upp beträffande barnpornografibrottet kunna tillämpas också när det gäller utnyttjande av barn för sexuell posering. Det betydde att inte heller utnyttjandet av barn för sexuell posering i det enskilda fallet och tagna för sig var att se som sådan brottslighet vid vilken det råder en presumtion för fängelse. Frågan blev då om brotten sammantagna kunde anses vara av sådan art att påföljden som utgångspunkt borde bestämmas till fängelse. I den delen skrev Högsta domstolen följande som konklusion: 14. När flera brott är av en sådan art att en presumtion för fängelse föreligger vid straffvärden som motsvarar fängelse i sex månader eller mer ligger det nära till hands att anse att en sådan presumtion gäller också vid ett samlat straffvärde om sex månader eller mer även om en sådan presumtion inte gäller för de enskilda brotten. I förevarande fall gäller detta desto mer som kriterierna för grovt brott såväl för barnpornografi som för utnyttjande av barn för sexuell posering är utformade så att brottslighetens omfattning är av betydelse för rubriceringen och att i vad mån brottsligheten delas upp på olika åtalspunkter ofta torde bero på tillfälliga faktorer som knappast är av betydelse i påföljdshänseende. I det aktuella fallet ansågs det mot bakgrund av den slutsatsen föreligga en presumtion för fängelse. Redan med hänsyn till att den tilltalades rätt till rättegång inom skälig tid ansågs ha kränkts (jfr ”Fondmäklaren på Alfred Berg” NJA 2003 s. 414) fann HD emellertid att fängelsepresumtionen var bruten och att påföljden skulle bestämmas till en inte frihetsberövande påföljd. Den tilltalade hade samtyckt till att skyddstillsynen förenades med s.k. kontraktsvård med inriktning på att behandla den sexuella störning som låg bakom brotten. Eftersom en föreskrift om kontraktsvård är avsedd att kunna användas som ett medel att ge en skyddstillsyn erforderlig skärpa för att kunna användas som alternativ till fängelse i fall där fängelse annars skulle ha blivit påföljden fanns emellertid i detta fall inte förutsättningar för att förena en skyddstillsyn med en föreskrift om kontraktsvård. Däremot ansågs det inte finnas hinder mot att förena skyddstillsynen med en föreskrift enligt 26 kap. 15 § första stycket 3 om att delta i motsvarande program.s. 1107