Stycket

106.Medförande av en matlagningskniv i en handväska på allmän plats ansågs i NJA 2016 s. 30 vara befogat och därför inte brottsligt enligt lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Den tilltalade hade haft med sig en kniv som var avsedd att användas både som bestick och för matlagningsändamål. Hon hade haft den med sig i syfte att använda den för att skära rabarber vid festförberedelser hos en vän. När hon var på väg hem, utan några planer på fortsatt uteliv, fick hon syn på några personer som slogs. Hon ställde ifrån sig handväskan och försökte avstyra bråket. När polis kom till platsen var hon mycket upprörd och hon kom därför att omhändertas varvid kniven uppmärksammades. Högsta domstolen framhöll att knivar måste kunna medföras till och från användande av olika fritidsaktiviteter där knivar är både naturligt och invändningsfritt från allmän synpunkt. Kniven förvarades dessutom på ett sätt som gjorde att risken att den skulle komma till användning var liten. I fallet går Högsta domstolen (se p. 19–26), med ledning av förarbetsuttalanden och tidigare praxis, igenom olika typfall och ger anvisningar om hur de bör bedömas. Det görs också vissa generella uttalanden om den ansvarsfrihetsregel som avser ringa fall (och som inte aktualiserades i målet). Rättsfallet har kommenterats av Andreas Anderberg i JT 2016–17 s. 119 ff.s. 1081