Stycket

84.Vad gäller rubriceringsfrågan uttalar Högsta domstolen följande: 6. Av 2 § narkotikastrafflagen framgår att arten och mängden narkotika är av betydelse när det gäller bedömningen av om ett narkotikabrott ska anses som ringa. I förarbetena till 1993 sårs ändringar i bestämmelsen framhölls att ett narkotikabrott ska anses som ringa endast om det med hänsyn till samtliga omständigheter framstår som lindrigt och att arten och mängden narkotika därvid har särskild betydelse. Det ringa brottet bör, sades det, i huvudsak vara förbehållet gärningar som består i eget bruk eller innehav för eget bruk. I fråga om innehav för eget bruk av amfetamin uttalades t.ex. att den då enligt praxis gällande gränsen åtta gram borde sänkas något. (prop. 1992/93:142 s. 16 f.) HD har därefter med hänvisning till nämnda förarbetsuttalanden bedömt ett innehav av åtta gram amfetamin som narkotikabrott av normalgraden (NJA 1997 s. 522; se även HD:s dom den 20 september 2012 i mål B 1607-11 p. 6 [NJA 2012 N 28]). Redan i ett tidigare rättsfall, NJA 1986 s. 736, hade innehav av en påse med fem–tio gram amfetamin bedömts som narkotikabrott och inte som narkotikaförseelse (den tidigare benämningen på ringa brott). I en senare punkt (p. 18), vid bedömningen av det enskilda fallet, uttalas mot denna bakgrund att innehav av fem gram eller mer ska bedömas som narkotikabrott av normalgraden, att innehav av upp till åtta gram motsvarar minimistraffet om fjorton dagar, att innehav av tio gram motsvarar fängelse i en månad och innehav av femton gram motsvarar fängelse två månader.s. 1073