Stycket

54.I ”Förarprovet” NJA 2016 s. 95 ansågs missbruk av urkund utgöra grovt brott i ett fall där en person använt en annan persons identitetshandlingar för att vid ett förarprov kunna ”köra upp” åt denne. Med hänsyn till syftet bakom brottet, dvs. att se till att någon fick körkort utan att hans färdigheter var kontrollerade, med hänsyn till att det fanns en fara för att brottsplanen skulle lyckas och med hänsyn till vikten av att endast de som blivit godkända som bilförare ges rätt att köra bil bedömdes gärningarna utgöra grova brott. Straffvärdet bedömdes motsvara fängelse i fyra månader. Vid påföljdsvalet konstaterades att brottsligheten inte kunde anses vara av sådan art att det fanns skäl att göra undantag från den grundläggande presumtionen mot fängelse. I rättsfallet finns även vissa generella partier som rör straffvärde och gradindelning. Det kan särskilt noteras att det följer av fallet att skuldfaktorer, som mer generellt brukar anges påverka straffvärdet men inte gradindelningen, i vissa fall kan ha stor betydelse för såväl straffvärdet som gradindelningen. I detta fall var det motivet bakom brottet, att erhålla körkort utan att ha utfört förarprov, som tillmättes betydelse i båda avseendena (jfr NJA 1996 s. 63 där syftet med gärningarna tillmättes betydelse i andra riktningen).s. 1063