Stycket

50.Bokföringsbrott förövade under drygt två års tid bedömdes i NJA 2012 s. 247 inte utgöra grova brott. Fråga var om verksamhet med en årlig omsättning om ca 5,6 miljoner och ett femtontal anställda. Åsidosättandet av bokföringsskyldigheten hade pågått under inte obetydlig tid, men det var inte fråga om brottslighet som utövats systematiskt. Åsidosättandet hade under ett år avsett ca 580 000 kr och under de två andra åren ca 780 000 kr. Beloppen var inte så stora att de vare sig i sig, och oberoende av verksamhetens omsättning, eller i relation till omsättningen var att anse som mycket betydande. Brotten syntes vidare ha sin bakgrund i att den tilltalade, som saknat kunskaper om bokföring, tappat kontrollen till följd av en svår personlig situation och präglades inte av förslagenhet eller planering. Vidare hade intäkterna varit relativt enkla att kontrollera och brotten hade inte givit den tilltalade några ekonomiska fördelar. När bokföringsbrottet inte bedömdes vara grovt dömdes också för försvårande av skattekontroll. Straffvärdet för dessa brott och för ett grovt skattebrott bedömdes efter viss nedsättning med stöd av 29 kap. 3 § första stycket 2 motsvara fängelse i fyra månader.s. 1061