Stycket

43.I NJA 2012 s. 886 ansågs såväl bidragsbrott som bedrägeri kunna begås genom passivitet. Den tilltalade ansågs genom sin underlåtenhet att anmäla ändrade förhållanden ha hållit Försäkringskassan kvar i dess felaktiga uppfattning på ett sätt som uppfyllde kravet på vilseledande. Fråga var om periodiska utbetalningar och beträffande frågan om brottsenhet gjorde Högsta domstolen, i linje med NJA 2007 s. 973, bedömningen att det varit fråga om en gärning avseende ett mindre belopp vid varje utbetalningstillfälle. Delvis som en konsekvens av detta bedömdes varje brott, de enskilda utbetalningarna uppgick till högst ca 13 500 kr, som brott av normalgraden vilket innebar att preskription inträtt för en del av gärningarna. Den tilltalade frikändes även i övrigt eftersom det inte ansågs visat att han — som led av Huntingtons sjukdom — haft uppsåt till att han varit skyldig att anmäla de ändrade förutsättningarna (och det inte gjorts gällande ansvar på grund av grov oaktsamhet).s. 1059