Stycket

24.I NJA 2015 s. 536 ansågs det i ett visst fall inte ha förelegat ett sådant beroendeförhållande som avsågs i dåvarande 6 kap. 3 § mellan en kurator vid en ungdomsmottagning och en ung kvinna som där sökt hjälp för psykiska problem (numera ingår denna bestämmelse i den punktlista över situationer som finns i 6 kap. 1 § och där ett deltagande i en sexuell handling aldrig är frivilligt). Högsta domstolen framhöll att kuratorn genom kontakterna blivit en viktig person i målsägandens liv, att hon för honom berättat saker av privat karaktär, att han kommit att bli ett stöd för henne och att han var äldre och mer erfaren och därför hade ett övertag. Som stöd för slutsatsen att det, trots detta, inte förelåg ett relevant beroendeförhållande beaktades att det var fråga om en helt frivillig kontakt som när som helst kunde avbrytas, att kontakten med mottagningen var utan bindningar och att det fanns alternativ för målsäganden (både andra ungdomsmottagningar och andra personer på ungdomsmottagningen), att hon hade kontakt med ytterligare personer på mottagningen och att mötena ägde rum utanför mottagningstid och ibland också på andra platser än på mottagningen. Rättsfallet har kommenterats i artikelform av Ulrika Andersson och Linnea Wegerstad i JT 2016–17 s. 3 ff.s. 1053