Stycket

91.Det förhållandet att sexuellt ofredande uttryckligen (jfr lokutionen ”i annat fall än som avses förut i detta kapitel”) gjorts subsidiärt till de brott som regleras tidigare i 6 kap. ansågs i NJA 2016 s. 129 inte hindra tillämpningen av bestämmelsen i ett fall där gärningen också utgjorde försök till köp av sexuell handling av barn (jfr 6 kap. 9 och 15 §§). En annan hållning skulle bl.a. leda till att domstolen för att kunna döma för ett subsidiärt brott skulle behöva göra en bedömning av den tilltalades skuld i relation till brott som hen inte är åtalad för. I sammanhanget kan också jämföras med den risk för s.k. nedsubsumering som ibland anses finnas vid t.ex. kriminalisering av oaktsamhet i fall där också uppsåt är kriminaliserat eller kriminalisering av fara i fall där också skada är kriminaliserat. För att sådana risker ska kunna uppstå förutsätts naturligtvis att det straffbud som är subsidiärt (det gäller i regel oaktsamhets- och faredelikt av det slag som nu diskuterats) är möjligt att tillämpa också om förutsättningarna för ansvar enligt det primära straffbudet är (eller åtminstone kan vara) uppfyllda.s. 1047